Niclas: Best of both worlds
Bra sak: Påskbord till lunch!
Sämre sak: Övervakad av personal som i princip räknade mina köttbullar.
Bra sak: Jag fick min beställning från Topman idag.
Sämre sak: Kläderna luktade terrarium, som på furuvik.
Bra sak: Jag vann 50 spänn på triss!
Sämre sak: Jag förlorade 50 spänn, eftersom jag köpte lotter för 100.
Bra sak: Middagen var också i vanlig ordning god.
Sämre sak: Den var på grund av näringsdryckerna i magen inte speciellt njutningsfull idag heller.
Bra sak: Jag drack riktig påskmust för första gången på länge!
Sämre sak: INGENTING ALLS!
Niclas: Second day
Jag har pendlat mellan kämpaglöd och jävlaranamma och ångestladdad ovisshet hela tisdagen. Bara själva grejen med hur laddat näringsdrycker faktiskt är gör att jag ibland funderar på om jag hade alldeles för bråttom. Sen inser jag att jag ju inte har något i världen att förlora av att ta dem, så varför vänta?
Det värsta är nog ändå illamåendet och magvärken som tydligen är obligatorisk så här i början. Det har varit riktigt tufft med käket idag, det som faktiskt annars brukar vara höjdpunkterna för mig här om dagarna. Vår underbara husmor lagar ju som sagt mat värdig kungar eller till och med gudar! Men idag har det ständiga illamåendet och den oroliga magen gjort måltiderna allt annat än njutningsfulla. Det tar inte bara på den fysiska delen med magen när man käkar fast man mår illa, det tar rejält på det psykiska med.
Kvällen avslutades inte heller sådär kanonfint då kvällsfikat var ganska mäktigt och jag fick löjligt nog sjukt dåligt samvete för att jag ifrågasatte yoghurten jag fått. Jag har blivit tillsagd att jag ska säga till om jag får nåt annat än naturell yoghurt när det inte bara är en liten eftermiddagsfika i en liten skål, vilket jag också gjorde. Det värsta jag vet är dock att likt en trotsig bebis verka omständig och gnällig över det som serveras.
Det var ju allt annat än en big deal och jag antar att jag får skylla mitt dåliga samvete på hormonrubbningar som orsakats av näringsdryckerna, så säger vi.
Nu ska jag varva ner lite innan jag släcker för natten, all blödighet verkar göra mig speedad.
Niclas: Måndag - Min dag!
Måndagens morgon började i vanlig ordning med vägning. Till mitt förtret hade min, de senaste veckorna, lite svajande vikt fortfarande inte fått lust att stabilisera sig, vilket kändes sjukt tufft. Jag hade ju liksom intalat mig själv att trots mina magbesvär så skulle minsann vikten vara stabil och näringsdryckerna börja intas. Efter vägningen blev jag dock kluven och kände mig rädd för att psyket skulle ta stryk om jag skulle börja så här tidigt med näringsdrycker, trots att jag inte kände mig säker på vad jag egentligen väger. Tankarna kan lätt rusa iväg när man är van att ha kontroll över situationen. Så halva måndagen bestod av vånda och diverse överväganden.
På eftermiddagen bestämde jag mig dock. Oavsett vad vikten visar idag, imorgon eller om en vecka så ska jag ändå börja dricka de små festisarna förr eller senare. Jag är den enda som ska ha kontroll över och göra det absolut bästa av mitt liv, jag är bannemig kaptenen på min egen skuta!
Så trots att det är relativt ovanligt att börja med näringsdryckerna efter bara tre veckors viktstabilisering så bestämde jag mig att jag ska fan göra det! En del av mig må vilja banka huvudet i väggen och skrika "Vad fan har jag gett mig in på?!", men det är bara ett tecken på hur jävla frisk jag är som själv väljer att ignorera den biten. Det här är mitt liv och nu styr jag min kosa över okänt hav med ett fantastiskt jävla liv som kommande mål och land i sikte.
I kväll ger jag mig själv en god natt-puss och från och med nu ska jag varje dag berätta för mig själv hur mycket jag älskar mig själv. För det gör jag faktiskt.
Skål för all del!
Niclas: Far longer than forever
Sista vardagen av tredje veckan på Capio är snart över, jag har inte så mycket nytt att rapportera. Dagens höjdpunkter var nog stadsturen som resulterade i en egentligen väldigt icke-nislas-tröja (men kanske mer fishlas?) och tacosmiddagen.
Imorgon ska jag minsann få min kalufs klippt och jag räknar med att det blir något dramatiskt! Det skulle kännas som en bra start inför kommande vecka som troligtvis innebär lots of changes. Största utmaningen hittills stundar: Normal kost, ingen motion/rörelse kombinerat med näringsdrycker som alltså troligen kommer sättas in till veckan. Fan vad bra jag känner mig ändå, nästan stolt till och med! I GO, GIRL.
Just det, jag köpte batterier idag med, skitdyra dessutom! Så nu lovar jag att jag kommer lägga in bilder under helgen. Snäll ponny!
Niclas: Efter varje natt, väntar gryningen
Istället för att sitta och säga hur bra allt känns och hur positiv jag är inför framtiden så spydde jag ur mig allt jag kunde komma på som legat och pyrt inom mig. Det märkliga var att han faktiskt genuint verkade förstå mig och det kändes bra att till och med få lite kritik. Hädanefter ska jag enbart lägga korten på bordet utan undanflykter eller försköningar, insikten av att jag inte blir dömd trots mina brister känns sjukt mycket bättre än beröm för en duktig fasad. Okej, nu låter det som att jag håller på med skummissaker som fusk och kompensering men det ä'r absolut inte sånt jag syftar på. Jag lurar mig själv på andra sätt, alldeles för ofta.
Jag är i alla fall otroligt glad att jag har en sån fantastiskt insiktsfull och trygghetsingivande behandlare. Ibland har jag stor lust att be honom ta med mig hem och låta mig sova över mellan honom och hans fru.
Det skulle nog dock mest låta skumt. Mysigt men skumt.
Niclas: O som i..
Men nu har det hur som helst tagit ut sin rätt, igen. Det är som att andra plötsligt räknar med att det aldrig är någon fara med mig, jag är ju alltid så positiv och alert. Ibland är det dock inte alltid okej. Jag orkar inte ha överseende med andras idiotiska beteenden och nedvärderande kommentarer, jag orkar i princip inte med någonting. De senaste dagarna har jag slitit allt mer på mitt psyke genom att fokusera på allt annat utom mig. Jag har med andra ord glömt bort varför jag egentligen är här. Jag ber om ursäkt till er som ringt men som jag inte ringt upp, jag orkar inte med att ha långa utlägg och utvärderingar om vad som hänt och vad jag gjort. Ni får helt enkelt ha överseende med att allt inte alltid kan vara tip-top, inte ens för mig.
Nu ska jag snart på samtal med min behandlare. Med tanke på att jag gått och samlat på mig alldeles för mycket skit inom mig som bara snurrar runt, så kommer jag troligtvis inte få ur mig något vettigt eller rimligt alls. Dum som jag är så kommer jag troligtvis gå dit med mitt äckliga påklistrade klämkäcka leende och säga något uppmuntrande om vädret eller så. Innan dess ska jag passa på att inta fosterställning på min säng igen.
Niclas: Matschema
Jag hittade nyligen ett helt okej exempel på ett matschema med tillhörande alternativ härifrån Capio. Ursäkta för ett långt och opersonligt inlägg, men jag tycker det kan vara nyttigt för andra att se. Detta nedan är alltså vad vi käkar en helt vanlig dag, helt utan kompensation i form av typ motion eller liknande.
Oavsett vad andra säger så är vi levande exempel på att man kan käka "normalt" och vara i princip sängbunden utan att gå upp ett gram i fett. Skitsnack som "man måste röra sig för att förbränna" och "man blir fet av kolhydrater" är alltså inget annat än skitsnack. För att vi ska kunna påbörja en viktuppgång, eller viktrehabilitering som vi säger här, så lägger man efter ungefär en månad med denna kost till oftast tre näringsdrycker.
Sjukt värt att tänka på för väldigt många, kan tyckas!
Frukost, 08.00:
2½ dl mjölk/fil, 1 dl gryn(gröt)/ flingor/ 2 dl cornflakes eller All-Bran, 2 msk sylt/ 1 dl bär + 1 mjuk smörgås med Bregott, 2 skivor ost/ 2 msk böcklingpastej, grönsak.
Istf. 1 mjuk smörgås: 2 hårda med bregott, 3 skivor skinka, grönsak.
Veg.Alt: 1 mjuk smörgås med bregott, 2 skivor ost, 1 glas juice.
Lunch, 11.30: (Alternativ och mängder längre ner)
Ex. 2½ dl ris, 1½ dl kycklinggryta, 75 g kokta grönsaker, 1 msk olja/ 2 msk dressing, (under 25 år) 1 glas mjölk (annars vatten)
Veg.Alt: 2½ dl ris, 2½ dl vegetarisk gryta, 75 g kokta grönsaker,
1 msk olja/ 2 msk dressing, 1 glas mjölk.
Mellanmål, 14.15: (Fler exempel längre ned)
1 glas mjölk/ yoghurt, 1 mjuk smörgås, Bregott, 1 skiva skinka, te/kaffe.
Veg.Alt: 1 glas mjölk, 1 mjuk smörgås, 1 msk Tartex.
Ev. 1 Näringsdryck.
Middag, 16.30: (Alternativ och mängder längre ner)
Ex. 2½ dl köttsoppa, salladsassiett inkl dressing, 1 mjuk smörgås, bregott,
2 skivor ost, 100 g ostkaka, 2 msk sylt.
Alt: 2½ dl fisksoppa, salladsassiett inkl dressing, 2 mjuka smörgåsar, bregott, 4 skivor ost.
Veg.Alt: 2½ dl spenatsoppa, 1 kokt ägg, salladsassiett inkl dressing, 1 mjuk, bregott, 100 g ostkaka, 2 msk sylt.
Frukt, 18.30
Kväll, 20.00: (Fler exempel nedan)
1 skiva hårt bröd, 1 skiva mjukt bröd, bregott, 2 skivor ost, 1 skiva skinka, grönsaker.
Veg.Alt: 1 skiva hårt bröd med bregott och två skivor ost, 1 skiva hårt bröd med 1 msk tartex, grönsaker.
________________________________________________
Alternativ till mellanmål, eftermiddag:
a) 2 dl blåbärssoppa/nyponsoppa + 3 skorpor
b) kaka, typ Mazarin
c) ½ småfranska med bregott och ost
d) 2 knäckebröd, bregott, 2 skivor skinka
h) 1 kanelbulle ca 60 g
i) 2 st digistivekex, 2 skivor ost
j) 100 g fruktsallad + 75 g glass
k) 1 mjuk skiva bröd, bregott, leverpastej
l) 1 glass-strut/glasspinne
m) 1 våffla med 2 msk sylt
n) 2 st dubbla smörgåsrån med bregott och ost
o) 1 skiva mjuk kaka, typ sockerkaka ca 45 g
p) 2 skivor rostat bröd, bregott, 2 skivor ost
q) 2 dl välling, 2 msk russin, 1 skiva järnrikebröd, salt
r) 1 risifrutti
Alternativ till kvällsfika:
a) 1 portion gröt (2½ dl), 2 dl mjölk, 2 msk sylt
b) 2½ dl fil, 1 dl flingor, 2 msk sylt
c) 1 varm smörgås med bregott, 1 skiva ost, 1 skiva skinka, tomat
d) 2 tunnbrödrullar (ca 25 g/tunnbröd), bregott, 3 skivor skinka, grönsak.
e) 150 g = 1½ dl kräm, 2 dl mjölk
f) 1 mjuk + 1 hård skiva bröd, bregott, 1 kokt ägg.
________________________________________________
Mängder/Alternativ:
1 tsk bregott/smör per smörgås
1 glas = 2 dl
1 skiva skinka = typ 8 g
2 skivor ost = typ 15 g
mjölk/fil = mellanmjölk/mellanfil
½-1 dl sås
3 äggstora potatisar
2½ dl ris = 200 g kokt
Pasta = 200 g kokt
(kyckling)Gryta = 1½ dl
Köttfärssås = 2 dl
Veg. pastasås/gryta = 2½ dl
120 g kött/ 150 g fisk (rå vikt)
Niclas: Magic monday
Idag är det då som sagt måndag. Vägningen gick som den gick, jag har ju bestämt mig för att inte lägga någon vikt vid vad vågen visar (lägg märke till hela 5 v-ord på rad!) och sådant så därför känns det som en bra beskrivning. Jag ber om ursäkt om jag ger lite för mycket detaljer nu, men i helgen har jag och min stressmage gett förstoppning ett ansikte kan man säga. I och med det så menar min behandlare att det är svårt att avgöra vad som egentligen hänt med min vikt sedan sist, dock så snackar vi i vilket fall som helst inte om några enorma skillnader viktmässigt. Vi får avvakta och se vad som hänt till nästa gång. Jag försöker se det som en liten spännande följetong, det avdramatiserar det hela lite. Eller varför inte göra det till ett tv-program? "Dagens vikt" eller "Halv sju hos mig" kanske skulle vara något? (Vägningen sker ca. 06.30 varje måndag om någon inte riktigt kopplade där).
Nu ska jag återgå till min siesta, spanjoren i mig har sina behov minsann!
Niclas: Freaky friday
Fredagen inleddes med behandlarsamtal efter frukost där jag bland annat fick veckans glädjebesked; Trots att det bara är andra veckan här så skulle jag få följa med på min allra första stadstur! Jag var visserligen med till ICA i onsdags under väldigt kontrollerade former, men idag skulle jag liksom få se Varberg och botanisera på H&M och sånt mysigt. Okej, eftersom det var första gången hade jag sällskap av en trevlig 50-årig kvinna från personalen, men ett moget smakråd är ju aldrig fel! Vi åkte efter lunch och avslappning och jag kom hem med en t-shirt, ännu ett par mjukisbyxor (I'm going bananas down here!) och ett par solglajjor.
Efter det löpte dagen på fint med god mat och gott sällskap. Viss turbulens uppstod visserligen under kvällen som gjorde den allt annat än behaglig, men det är lite för internt. Även för denna blogg.
Nu ska jag snart sussa, lovar att lägga upp lite bilder inom kort.
Niclas: Ge mig styrka
Jag har de senaste två dagarna haft två mer eller mindre usla dagar, med all rätt. Det är en självklarhet att även Herr Hurtig kan hamna i svackor liksom. Det är dagar som dessa som jag har otroligt svårt med att jag tvingas omge mig med sådana människor som uppenbarligen har allt annat i huvudet än att följa programmet och bli friska. De springer i trapporna för att de konstant "glömmer" saker och de städar maniskt för att de "råkar" smutsa ner och så vidare. Jag märker hur det bara tär på mig mer och mer att jag är här och sköter mig exemplariskt, medan andra verkar tro att det här är någon jävla lekstuga. Och jag vet att jag ska fokusera på mitt och varför JAG är här, men det är otroligt svårt emellanåt när humöret svajar och motivationen inte är på topp. Det värsta är att jag inte heller mår bättre av att stänga in mig och gräva ner mig i det jobbiga. Trots att jag vet att det nog är nödvändigt ont för stunden. Jag får istället finna mig i att jag på eget bevåg har mer eller mindre identifierat mig som optimisten själv, och därmed tvingar mig själv att ständigt upprätthålla en viss positiv stämning.
Jag vet att det låter opassande, men jag har aldrig varit så sugen på ett eller ett par glas rött som jag är just nu. Och till påsk ska jag fan köpa godis, trots att jag säkert har börjat med näringsdrycker vid det laget.
Niclas: Wednesday, I'm not in love
Min mage har strejkat, mitt humör har svajat och mitt psyke har pendlat som en jojo mellan hopp och förtvivlan. Alla har vi våra mindre bra dagar, jag tänker därför inte lägga speciellt stor vikt vid att just denna onsdag råkade bli min.
Jag fick i alla fall en del trevliga stunder med väldigt basic yoga, min första biltur och mitt första besök på ICA på över en vecka(!) och en fin dagsavrundning med Andra avenyn. God mat fick jag också, precis som alla andra dagar hittills! Kock-Marianne är inte bara bra i köket, hon är en gudagåva till världens smaklökar!
Med andra ord ska jag inte och behöver inte klaga, absolut inte.
Imorgon är en ny dag som inleds med grötfrukost och kaffe minsann!
God natt så länge.
Niclas: Svarar snällt
Oj, tänk att man kan äta "normalt" utan att gå upp i vikt.
Eftersom du skriver att du lärt dig äta "normalt" hemma, har du då inga jobbiga tankar alls vid måltiderna eller mellan måltiderna?
Kommer du börja med näringsdrycker nu då eftersom din vikt är stabil?
Jag är nyfiken på hur du tänker och funderar, för du verkar så stark i dina inlägg men samtidigt undrar man ju om det är så lätt eller om det finns tankar i ditt huvud ändå...
Tro mig, man kan äta normalt! Jag har som sagt redan gått igenom processen med snabb viktuppgång följd av nedgång efter att ha börjat utöka mina måltider, det är helt naturligt.
Det jag sedan misslyckats med är att gå upp i vikt "på riktigt" om man säger, när vätskebalansen stabiliserat sig.
När jag äter här har jag sällan jobbiga tankar, eftersom jag vet att allt är uträknat efter ett totalt energiintag som motsvarar "normalkost". Det jobbiga momentet kan ligga i att se att andra har det jobbigt och ibland mest bara petar i maten väldigt länge. Men jag försöker att tänka på mig själv och fokusera på varför jag är här!
Gällande näringsdryckerna så är rekommendationen att man ska vänta runt tre veckor för att vara säker på att man hänger med både fysiskt och psykiskt. Jag kommer därför inte börja med näringsdryckerna så snart som typ imorgon eller kanske på måndag, utan jag vill vara säker på att jag landar i allt och känner att jag verkligen är okej med situationen. Trots att det inte är speciellt troligt så vill jag även se att vikten håller sig stabil och att jag inte är en "eftersläntare" som lägger på mig vätska senare. Men som sagt, i och med att jag inte gjort enorma omställningar i kosten så är inte den risken så stor.
Sanningen är den att jag självklart har jobbiga perioder även jag, men just det faktum att jag på egen hand har kommit över ångesten och rädslan inför mat gör att jag kan hantera andra jobbiga tvångs- och ångesttankar lättare. Maten är ju faktiskt en enormt stor del av en ätstörning, för mig handlar det mer om att bearbeta de automatiska tvångstankarna och sådant som ligger som inlärda signaler i skallen. Så det är verkligen inte lätt, det är ett dygnet-runt-arbete!
Så nej, jag är inte fri från jobbiga tankar. Jag är däremot envis som en gammal åsna och sjukt målinriktad. Mitt mål just nu är att börja leva fullt ut igen och för att göra det vet jag ju vad som krävs. Ingen har sagt att det ska vara lätt, men jag ska fan fixa det!
Niclas: En vecka - check!
Hur som helst så innebär i alla fall måndagar vägning här på Capio. I och med detta har det minst sagt varit lite spänd stämning emellanåt under helgen. Jag har dock valt att inte fundera så mycket på det utan fokuserat på att vikten troligtvis skulle ligga som den brukar. Det är nämligen så att det inte alls är ovanligt att man första veckan här går upp typ tre kilo i vätska eftersom kroppen börjar samla på sig det när man ställer om kosten och vilar. (OBSERVERA VÄTSKA, man går inte upp i vikt i fett av att äta normalt och vila). Men med tanke på att jag ju faktiskt har tjatat så många gånger om att jag ju redan har klarat av den där biten att lära mig att käka "normalt" igen på egen hand, så kände jag att jag kunde inställa mig på att vikten inte skulle förändras avsevärt. Vilket den inte heller hade gjort.
Måndagen blev alltså en ganska fin dag där jag fick ännu ett bevis på att jag har åstadkommit så jävla mycket mer än jag tidigare gett mig credd för. Min behandlare gav mig dock det berömmet idag, så jag tackade fint och gick över till mig med ett leende på läpparna. En ljusglimt i tillvaron är aldrig fel!
Niclas: I told you so
Jag kom precis ifrån dagens samtal med min behandlare, fredagens ämne var det självkänningstest som jag gjorde igår. Kortfattat var det ett ganska stort test med både ja och nej-frågor och frågor där man ska pricka in svaren i en skala. Detta för att ta reda på hur jag är som person, hur jag ser på mig själv, sjukdomen osv. Resultatet visade i alla fall precis det jag sagt och känt den senaste tiden.
Jag har visserligen vissa tendenser till ångest och sånt, men det är inget märkvärdigt eller övertagande. Detsamma gäller till exempel depression och liknande. Mitt problem är helt enkelt att jag inte riktigt kunnat fixa en viktuppgång på egen hand. Å andra sidan borde väl det också klassas som ett ganska normalt beteende? Hur många "vanliga" människor göder sig frivilligt med nöje?
Hur som helst så är alltså summan av kardemumman att vi i framtiden kommer satsa på att jag kommer ha en stabil, hälsosam och kontrollerad viktuppgång. Det är dock nödvändigt att jag är här eftersom jag har ju själv ingen aning om hur jag kommer reagera när vågen börjar peka uppåt. Hemma skulle troligtvis paniken slå till ganska omgående, ärligt talat. Här är jag omgiven av människor som vet precis hur det fungerar, hur man ska hantera eventuella situationer osv.
Jag har alltså fått ett kvitto på att jag psykiskt har kommit sjukt långt på - ganska mycket - egen hand. Och bara det känns så otroligt bra just nu. Nu ska jag fira med en stund i solen på balkongen och lyssna till fiskmåsarnas ljuvliga stämmor.
KÄRLEK!
Niclas: Details
Dagen hittills har bestått av grötfrulle, mindfulness, samtal, sopplunch, avslappning och fika än så länge. Låter kanske inte som ett high life-liv direkt, men man ska inte klaga. De små sakerna i livet får verkligen en helt annan innebörd när man är på ett sådant här ställe.
Ta till exempel lunchen, blomkålssoppa med toscapäron till torsdagsdessert - total oral tillfredsställelse vill jag lova! Eller den mysiga stunden jag fick vara utomhus när jag gick mellan kliniken och byggnaden där jag har samtal, snacka om att snabbladda batterierna! Varför tänker man inte på det här annars?
Nej, nu ska jag återgå till mitt internetsökande efter mjukisbrallor. Jag tog med mig sju par jeans och ett par mjukisbyxor, gissa vad jag enbart har på mig här? Mjukisbyxor och tröja naturligtvis. Så nu får jag med andra ord lov att beställa hem lite mer bekvämare kläder innan jag nöter ut de jag har helt.
PUSS.
Niclas: Follow me
Den som påstår att det cirkulerar en hel del i min skalle nu kan verkligen inte anklagas för att överdriva. Jag intalar mig själv att bara försöka hänga med och se vart allt bär, men det är givetvis ett oundvikligt faktum att tankarna finns där - mellan alla avslappningar, samtal, måltider och sittider.
Å ena sidan tänker jag att det ändå, trots omgivande negativa faktorer, är bra för mig att vara här och bara bli tillsagd vad som ska göras och hur och när det ska göras. Att jag förtjänar att bara luta mig tillbaka och lägga en del av tyngden på någon annans axlar. Som jag tidigare talat om finns det fortfarande en del aspekter här som helt ärligt missgynnar mitt friska jag, men det kanske bara får ses som ännu ett hinder på vägen. Jag har ju inte fixat det här ensam innan.
Å andra sidan tänker man ju samtidigt tankar som ”Fan, jag kunde vara hemma nu med min familj och vänner och frossa mig upp i vikt”. Jag har ju ändå redan kommit till insikt med att jag SKA och VILL gå upp i vikt. Det faktum att jag dock inte kan hantera att pressa i mig så pass mycket mat som krävs (nästan dubbla portioner varje måltid) gör dock det hela lite svårare. Jag vill ju samtidigt inte gå upp i vikt av att bara käka skit och tomma kalorier, det känns inte som en fin långsiktig lösning. Att dränka allt jag äter i soyagrädde och/eller mängder med olja låter inte heller så lockande.
Visserligen kan jag käka normalt om jag lägger till typ tre näringsdrycker per dag, men den chansen är dessvärre nog också ganska liten att jag kommer känna mig sporrad till att göra på egen hand.
Det här inlägget ledde egentligen inte till något speciellt vettigt och innehöll ingen specifik sensmoral. Som summan av kardemumman är det enda jag kan göra den närmsta framtiden att bara flyta med som en fisk i en ström och se vad som händer.
Från och med nu är det inte nislas som gäller, det är fishlas.
Det är en liten grej här att i princip alla har lite uppmuntrande budskap och liknande som lite exra pushning. De här fina orden som finaste Felicia skickade med mig hit är precis det jag behöver mötas av varje morgon vid frukostbordet. Det kan dock te sig som att jag är lite väl självgod om mina bordskamrater tror att jag, som de andra, skrivit orden själv. Fast det är väl inget fel på det heller?
Niclas: Andra dagen
Som kanske märkbart är, så är jag om inte annat lite mer samlad idag än igår. Jag känner fortfarande att det här inte är just det som passar mig och det jag behöver, av flera skäl. Inga av de anledningarna har dock med att jag skulle vilja neka mig själv hjälp eller så, det är absolut tvärtom. Utan att gå in på detaljer så kände jag på många plan att jag backade i mina framsteg när jag kom hit igår. Detta kändes givetvis äckligt tufft med tanke på allt jag känner att jag faktiskt uppoffrar för att komma ända ner hit. Man vill liksom att det ska kännas gynnande och utvecklande, inte hämmande och på något sätt destruktivt.
Nu är det dock så att jag än så länge bara är inne på dag 2 här. Oavsett vad som komma skall, så måste jag troligtvis ge allt mer tid. För att komma fram till att det här är bra för mig så måste jag ju avvakta och se, detsamma gäller för att komma fram till och bevisa motsatsen.
Nu ska det bli spännande att se om jag orkar ta tag i mig själv och plugga lite den närmsta halvtimmen.
Rummet kan jag dock inte klaga på. Det skulle i så fall vara de i princip igenproppade avloppsrören då. Känns lagomt fräscht.
Niclas: Kort i tonen
Jag vet att det alltid är omvälvande och förvirrande första dagen, så är det med allt. Därför tänker jag inte ägna detta inlägg åt att skriva om mina tankar och intryck kring stället. Allt jag kan säga är att det just nu inte känns bra. Det tar emot så jävla mycket att säga men det känns inte alls på långa vägar bra.
Jag återkommer.
Niclas: Last update
Som rubriken beskriver så blir det här den sista uppdateringen, hemifrån that is. Nästa gång vi hörs så är det med största sannolikhet måndag och jag befinner mig med största sannolikhet i Varberg. Herregud! Men nog funderat på framtiden, det tar vi då.
Ikväll befinner jag mig i Mo på avskedsmys med mina underbart fina väninnor Petra och Felicia. Fläskfilémiddag, fruktsallad och degknådning till morgondagens färska frukostbröd har bland annat berikat denna kväll. Just nu känner jag mig glad, bland annat av insikten av hur fantastiska människor jag har omkring mig. Och det bästa är att jag kommer ha de här speciella och underbara själarna omkring mig även när jag kommer hem! Hur snart det blir är upp till mig.
Nu kör vi! Watch out Vabbis!
Niclas: Always on the run
Min dag har i alla fall som övriga dagar denna vecka varit ganska busy. Frukost, packning, buss till Bollnäs, lunch, telefonmöte typ, tåg till Gävle, catch-up/födelsedagsmys/avsked med Anastasia, tåg till Bollnäs, middag med Lilliz och Joppe, buss till Edsbyn, dusch och slutligen datorn. Jag tror faktiskt att jag helt ärligt kan säga att jag till och med kommer sakna mitt flackande när jag är där nere. Jag är mer en "pressbyråkaffe på springande fot"-pojke, än en "vila på maten"-pojke liksom. Tur att jag är så pass flexibel som jag ändå är!
Nu ska jag sova i min säng för näst sista gången på länge. Vi ska ha en sån där mys-torsdag bara vi två. Sleep tight!
