HEJ. Nu var det ett tag sen!
Så vad har hänt sen senast? Jag har bland annat lämnat in den sista skriftliga uppgiften i franska (high five!), lunchat med maräng-Madde, fixat skjorta till studenten, hälsat på hos och åkt bil med finaste Emilia, haft klassmys och utgång med BP3A samt käkat en mysig frukostbuffé med Emilia! Och som om det inte vore bra nog så har jag idag för första gången på flera år avnjutit en RIKTIG lasagne! En lasagne med bechamelsås på komjölk, grädde och ost minsann. Och ursäkta franskan (som väl fortfarande sitter i sen uppgiften) men FY FAN vad smarrigt det var! Magen har varit lite orolig efteråt men inte i katastrofläge. Jag börjar med andra ord ana att det finns hopp för mig och min mjölkfyllda framtid!

PUSS på den tveklöst snyggaste bilden alltså!
Slick innan Slick för att vara fyndig, höhö.

Fan vad jag har haft en bra dag idag!
Tisdagen inleddes visserligen inte så trevligt med ett uppvaknande strax efter 04.00 som följdes av grubbel och pluggångest. Detta resulterade i att jag gick upp halv fem, gjorde typ tio loggböcker till projektarbetet och gick sedan och lade mig igen klockan sex för att försöka sussa en stund. FAIL. Så jag gick upp halv sju, käkade frukost och slog mig ner vid datorn igen för att ta mig an resten av skolarbetet. Runt klockan två på eftermiddagen var jag klar efter att ha pluggat nästan non-stop, med lunchrast däremellan. Monsteruppgiften i Internationell ekonomi hamnade på runt trettio sidor innan det var färdigt, men nu är det bannemig gjort! Lättnad är bara förnamnet för vad jag känner just nu. Nu återstår bara resten, d.v.s. lite Franska, lite Matte C och Estetisk verksamhet. Bring it on, hit me with your best shot! Och sånt där.

Resten av eftermiddagen har jag ägnat åt en utsökt blåbärssojayoghurt med havrefras och crunchy, välförtjänt vila i soffan och därefter matlagning i form av ugnspannkaka med bacon. MUMS i min mage! Efter middagen hörde vi glassbilen plinga utanför så vi kilade ut och köpte en High Five-blandning. Mormors godaste och sandwich kommer sitta mer än fint nu under min mjölkvänjningsfas! 
På tal om det så har det hittills faktiskt gått bra, det har inte varit smärtfritt men det har varit uthärdligt. Idag köpte jag a-fil också, hoppas inte min mage hatar mig efter den här veckan. Jag ger den bra mat och inolaxol, det tycker jag är snällt ändå.

Idag är en sån där dag när det känns som att det har hänt jättemycket och samtidigt ingenting. Märkligt det där.
Hur som helst så har dagens höjdpunkter varit att jag åkte in till Gävle för att vara lite stöd åt min fina väninna Emilia innan hennes uppkörning. En uppkörning som hon fixade med bravur och numera är ett körkort rikare. GRATTIS IGEN ÄLSKLING! Därefter tog jag tåget hem till Edsbyn och begravde mig i plugg. Några sidor internationell ekonomi har jag i alla fall åstadkommit. Och en projektarbetesrapport har jag och min fina väninna Jenny nu också fått lägga i "klar"-högen! Tack och hej, dö och sånt.
Annars är väl en av dagens höjdpunkter eftermiddagsfikat i form av en Cornetto-strut minsann! Jag har bestämt mig för att jag bannemig inte ska vara mjölkallergiker som baseras på en icke uppdaterad intoleransdiagnos som jag fick som liten. Och tro det eller ej, jag har faktiskt inte haft så mycket känningar av glassen än så länge! Jag åt faktiskt en Japp-choklad igår med som inte heller har gett så allvarliga men. Kanske är undrens tid inte förbi?

Jag ska i vilket fall som helst kräva att jag får genomgå en ny provtagning snarast. Ska jag käka specialkost hela livet för dyra pengar och avstå från så mycket gott som mjölk har att erbjuda, så ska jag tamigtusan vara helt hundra på att jag verkligen är allergisk!

Nu ska jag dricka upp mitt te och vila skallen en stund. Puss!

Hej och god förmiddag!
Det är knappt en timme sen jag intog min frukost och jag sitter redan och suktar efter den perfekt grillade biffen de käkar på nyhetsmorgon. Måste vara de där näringsdryckerna alltså.
På tal om de små liven så är standardfrågan alltid "Smakar de bra?". Och jag svarar alltid reflexmässigt nej. Sen tänker jag efter en stund. Till en början smakade de vedervärdigt, bästa beskrivningen var verkligen utspätt tandkrämsvatten och de tre olika smakerna smakade egentligen nästan identiskt. Samtidigt fick jag alltid en sur min av det faktum att samtliga hade samma beska eftersmak. Men nu för tiden känner jag ju nästan ett sug efter dem! Jag känner tydligt skillnad på de olika smakerna och vissa dagar har jag mina stunder när jag till och med nästan gurglar runt dem för att få fram dess olika smakkaraktärer. Mitt förhållande till näringsdrycker påminner med andra ord läskigt mycket om mitt (sunda) förhållande till vin! Vem vet, kanske är näringsdrycksprovsmakare ett yrke att satsa på? Fan vad nice känsla när man bara kan smaka av och spotta ut istället för att svälja snällt!

Och när jag ändå är inne på att svälja snällt så har jag en fikadejt i eftermiddag med min älskade Pet! De som är uppmärksamma minns kanske att vi skulle ha setts i onsdags, men lite förhinder gjorde att det flyttades till idag istället. Inte mig emot, efter tio veckor kunde jag gott vänta någon dag till. 
Efter det ska jag sedan ta tåget vidare till mina vänner Joppe och Lilliz för att bli bjuden på middag, lamm tror jag till och med! Kalla mig barbarisk, men lamm är verkligen bland det godaste jag vet. MUMS! 

Nej, nu ska jag ta och dricka min näringsdryck. MUMS på det med! Haha.

När det hela begav sig, så att säga! Fan vad tiden flyger. 

Här sitter jag igen och varvar ner samt väntar på att kaffebryggaren ska puttra klart efter en riktig gourmetmåltid! Chili con carne med ris, massa ketchup och sojamjölk till det går verkligen inte av för hackor. Jag skulle garanterat kunna käka det varje dag några veckor i sträck utan problem! Fast det är nog tur att jag inte behöver det, jag kan ju käka allt! Så länge det är mjölkfritt det vill säga, höhö.

Resten av dagen ska jag ägna åt att eventuellt njuta av solen som verkar vilja försöka komma fram mellan molnen (hoppas hoppas!). Annars satsar jag nog på att lägga mig framför tv:n och istället njuta av sol i sinne i form av Sunes sommar! Någon pralin från aladdin-chokladasken kommer nog också få finna sig i att hamna i min mage, där gör dem sig bra.
Sen har jag minsann blivit bortbjuden på myskväll i Bollnäs at Leonas place med sushi. Hemgjord till och med! Jag har en känsla av att den här dagen kommer bli en utomordentligt fin dag.

Ikväll blev jag minsann informerad av världens sötaste Emilia att jag blivit utmanad! Utmaningen löd: Bom-bom-bom: Att jag skulle lägga upp den tionde bilden i ordningen som jag publicerade på min blogg. Så jag började gräva i arkivet och fann allt den tionde bilden som låg och väntade under November 2007. Bilden var på - hör och häpna - ett par skor! Det var på den tiden då komplicerat förhållande till mat och vikt inte existerade i mitt liv, och övriga förhållanden i form av emotionella band till andra än familj och vänner också var obefintliga. Så jag berikade mitt liv med materiella ting!

Jag kommer så väl ihåg hypen jag hade kring de där åtråvärda skorna signerade Whyred. Varje dag googlade jag dem frenetiskt och varje löning jag tjänade från mitt restaurangjobb planerade jag att lägga på de underbara dosorna. Konstigt nog köpte jag dem aldrig, kanske var jag förnuftig nog att lägga pengarna på något vettigare och troligtvis viktigare!
Det var nog troligtvis mest känslan av vilja ha något som lockade så mycket, inte just skorna i sig egentligen. Ironiskt nog såg mitt viktras och vägen dit ut på samma sätt som kärleken till det materiella. Det var aldrig målet som var tillfredsställande, det var vägen dit som gav mig mina "kickar". Jag hade i November 2007 aldrig som mitt utlimata mål att tömma mina ekonomiska tillgångar för ett par skor, och jag hade aldrig under hösten 2008 en drömvision att så småningom vilja se ut som någon från ett koncentrationsläger. Skillnaden var väl helt enkelt att jag har ett begränsat bankkonto, medan jag emellanåt har en alldeles för obegränsad beslutsamhet och envishet.

Nåja, det är lätt att vara efterklok. Huvudsaken är att man nästan alltid kan ställa saker och ting till rätta igen! Och se där, nu har ni allt fått en lektion i hur man rätt så effektivt hamnar "off-topic". Så kan det gå!

Jag skulle ha köpt dessa godingar och nöjt mig där!

Precis som väntat så har det denna tisdag inte hänt något märkvärdigt alls.
Jag har filat en del på studierna och däremellan fått en god dos D-vitamin i dess underbaraste form, genom min vän Fröken Sol såklart! Förutom detta så har jag även hunnit med lite kvalitetstid med min andra vän Herr Kaffe och testat ett nytt bröd till fikat. Fru Pumpa från Polarbröd kan numera även se sig inräknad på min vännerlista! Mums säger jag bara. 

Imorgon ska jag träffa mina efterlängtade vänner Madz, Pet och Karlsson. Japp, jag ska minsann hinna med alla tre på samma dag! Player is my second name. Höhö.

Nu ska jag duscha innan kvällsfikat. Puss så länge!

God måndag. Och vilken otroligt god måndag det varit!
Denna soliga dag har jag bland annat ägnat åt att gotta mig i havrefrasfrukost, återse kära klasskamrater och fika med min efterlängtande väninna Emilia. Som om inte detta vore gott nog så har jag dessutom hämtat min fina studentmössa och införskaffat mig en studentkostym från Filippa K minsann! Den må vara lite utanför mina budgetramar, men det är jag bannemig värd. Nu saknas bara ett par snygga skor och en skjorta + slips/fluga i en festlig färg så är min outfit komplett. Gud så fint!

Imorgon har jag inget särskilt planerat mer än plugg i min ensamhet. Efter återseendet av mina efterlängtade kompisar idag så kan dock ingen ensam dag i världen få mig att känna mig nedstämd. Och tanken på att jag snart kommer träffa ännu fler älskade hjärtevänner gör att det nästan spritter i kroppen på mig. Det är fan sjukt att vissa människor kan göra en lycklig ända in i märgen! Åh, vad jag älskar att leva just nu.

Nu är jag hemmaaaa!
Gårdagen bestod igår av tack-o-hej på Capio, lunch på Pizza Hut, shopping i Göteborg, kladdkakefika, middag på McD och kvällsfika på Citygross innan vi slutligen kom hem runt elva. Lägg däremellan till timmar i bil mellan varje anhalt och plötsligt så känns det inte alls mysko att vi alla tre var väldigt möra när vi anlände i Edsbyn! Den här resan fick jag visserligen lite ont i min bakdel, men inte på långa vägar lika ont som jag hade i min beniga röv på vägen ner. Det känns skönt att jag kan skryta om att jag försett min kropp med lite mer isolering så att säga!

Dagen hittills har varit lugn och harmonisk. Jag har packat upp alla mina kläder och känner mig lite smått lyrisk över att jag nu både har införskaffat en del nya kläder, och kan plocka fram och använda kläder som inte alls suttit bra de senaste.. 19 månaderna? Att gå upp i vikt behöver inte alls vara o-ekonomiskt! Ännu en fördel liksom.

Nej, nu ska jag avnjuta lite förmiddagskaffe innan det är dags för lunch.
Ha en fin lördag!

Denna onsdag har jag inlett med grötfrukost och förmiddagsnäringsdrycken, inga konstigheter där inte.
Därefter följde däremot en lunch som verkligen testade psyket - Big Meal på Sibylla med helt riktig Cola till! Jag kan inget annat än konstatera att det var jävligt gott, och att jag längtar tills jag kommer kunna njuta av det på samma sätt som tidigare igen. Tänk när allt det här är över och näringsdryckerna är out of my life, jag kommer ju kunna käka vad som helst och varje gång det känns motigt kunna tänka "Vad fan, jag slipper ju näringsdrycken efteråt i alla fall!".
Åh, vad jag har behövt uppleva hela den här Varbergsresan alltså! Det är helt sjukt bara det att jag, som sagt, kan unna mig saker nu som jag varit livrädd för tidigare trots att jag då käkat betydligt sämre och inte hällt i mig hundratals extrakalorier per dag. Tack Capio, ni är för goa ni.

Life is good, so is Sibylla!

Klockan är redan snart tre denna eftermiddag och jag ligger väl placerad och göttar mig i soffan. Finaste Cimo joinade mig och fikade mjölkfri glasspinne och kaffe idag, älskar't! Näringsdrycken drack vi innan, man ska ju spara det bästa till sist. Det har dom dock inte lärt sig än på kliniken tror jag. 
Annars har inte dagen bjudit på allt för mycket spännande. Jag har haft ett kort utskrivningssamtal med läkaren som bland annat frågade om jag slutat med näringsdryckerna än, kändes spooky med tanke på att jag fortfarande har en ganska bra bit kvar till normalvikt än. Nåja, det är bara att släppa och gå vidare som personalen här säger i alla lägen. 

Nu är det bara två dagar kvar tills min mamma och syster kommer ner hit och tre dagar kvar tills jag åker hem! Behöver jag nämna att jag nästan räknar timmarna? Jag kunde inte känna mig mer klar här och därför känns det så otroligt skönt att få åka hem och göra det jag vill och träffa de jag längtar efter. Studentkostym måste jag också börja leta efter! Sen ska det ju vara en avslutningsmiddag veckan innan studenten med, men då nöjer jag nog mig med att köra på en annan skjorta och eventuellt ett annat par skor. Någon måtta får det allt vara! Jag ska inte bli fattig av att ta studenten, det kommer till den arbetslösa hösten. Höhö.

MUMS i min mage!

Idag är det måndag och dagen hittills har varit väldigt bra, tro det eller ej!
Som bekant så är det vägning på måndagar och detta brukar oftast vara ett jobbigt orosmoment för de flesta här. Trots att vi alla är medvetna om varför vi är här och vad som krävs, så kan det ändå vara jobbigt att behöva se siffrorna (troligtvis) förändras för varje vecka. Jag var extra nervös själv inför den här vägningen, min allra sista närmare bestämt. Jag gick dock ifrån villan efteråt med ett leende på läpparna.

Det låter kanske märkligt, men jag blev riktigt glad av att kunna konstatera att jag den senaste veckan gått upp mer än jag gjort på flera veckor. I och med det här kunde jag få ännu ett kvitto på att jag gör det jag ska och att jag gör det bra! Sedan förra veckan har jag ju helt fått ansvara själv för den mat jag ska laga, jag har ätit själv och jag har gjort i ordning fika, kvällsfika och liknande på egen hand. Jag har dessutom helt skött mitt näringsdryckssörplande utan att ha någon som kollar att jag dricker dem. Till det har jag även tagit ett stadigare mellanmål än det som bestämts på schemat om jag känt mig mer hungrig (bara en sån sak är ett stort steg för mig!). Med andra ord har jag helt basat över mig själv och lyssnat på kroppens signaler som de tjatar så mycket om här nere. En fullvärdig kost + regelbundet intag av näringsdrycker ska ge en viktuppgång om man sköter sig, så är det bara!

Anledningen till min extas var alltså att jag kunde bevisa för mig själv och de andra att jag fixar det här själv, samtidigt som jag faktiskt känner mig lättad över att jag bara verkar trivas bättre och bättre med min kropp. Innan trodde jag att bara något kilo skulle göra en enorm skillnad på utseendet, nu kan jag dock konstatera att det gör det inte. Jag må ha förändrats sen jag kom hit, men än så länge är jag fine med det! 
Ännu en BMI-gräns har passerats, nu är det bara att köra på minsann!

Idag gjorde jag återigen det självskattningstest jag gjorde under den första veckan här på Capio, och resultaten var gott-i-gottigt bra! Det som gjorde att jag "avvek" från normen redan när jag kom hit var att jag hade väldigt hög kärlek till mig själv och en otroligt sund självuppskattning och acceptans. Detta är inte på något sätt uteslutet hos någon med en ätstörning, det är bara väldigt ovanligt då den ofta uppkommer i samband med självbestraffning eller att man inte anser sig vara tillräckligt värd ett av de mest basala behoven.
Hur som helst så visade resultatet efter dagens test att kärleken till,- och värderingen av mig själv blivit ännu högre än när jag kom! Jag ligger till och med ovanför kurvan som kallas för "normalkurvan", det vill säga för den genomsnittliga människan utan en ätstörning eller liknande. 

Just nu kan jag inte tänka mig något mer uppmuntrande besked och "kvitto" än detta! Jag har emellanåt mått otroligt dåligt över hur jag behandlat mig själv och det som har fått mig att må mest dåligt i min ätstörning är just det faktum att jag gjort en av de absolut viktigaste människorna i mitt liv illa - Mig själv. Nu kanske jag låter som en högfärdig och självgod snobb som tror att jag är något, men jag tänker inte sticka under stol med att jag uppskattar och tycker om mig själv. Jag anser mig inte på något sätt vara perfekt eller bättre än någon annan, men för mig är jag precis så jävla bra som jag vill vara och jag vet att jag har kapacitet till att klara av en hel del. Psykiskt är jag allt en grov muskelknutte, fysiskt kan jag väl inte direkt skryta om en imponerande kroppshydda i dagsläget. Det är dags att ändra på det nu. Jag kommer aldrig bli en bodybuilder, men jag ska fan inte genera min personlighet med ett ynkligt yttre och en vek kropp. Det vet både jag och mitt självskattningstestresultat att jag egentligen inte anser mig förtjäna.

Jag är Niclas, jag är inte mitt jävla BMI. Punkt.

Hej igen!
Idag är det exakt en vecka kvar tills min mor och min lillasyster kommer ner hit, sen drar vi hemåt på lördag kväll redan. Can't wait!
Så vad har jag roat mig med idag? Jag har bland annat lagat en delikat fisksoppa och till dessert avnjöt jag en perfekt blandad pulver-chokladpudding. Trots att jag älskar chokladpudding måste jag erkänna att det var småtråkigt att sitta där och äta den ensam. Men men, huvudsaken var att jag fick min chokladpudding i alla fall! Annars har det inte hänt alltför mycket, samtal med min behandlare och en promenad med söta flickor har jag i och för sig också hunnit med.

Nu ska jag käka frukt och dricka sista festisen för dagen.
Laters!

God kväll!
Idag är det onsdag och ingenting märkvärdigt har egentligen inträffat. Jo, jag har faktiskt unnat mig några mörka mintchokladpraliner till frukten och näringsdrycken! Så faktiskt har ju något riktigt märkvärdigt inträffat. Bara det faktum att jag idag kan unna mig något med mindre ångest än tidigare är helt fantastiskt! Idag äter jag "fullvärdig" kost och gör tillägg med tre näringsdrycker, förr kunde kosten vara si och så, näringsdryckerna existerade inte och ändå fick jag gnagande ångest av några godisbitar. Vilka kontraster!

Och ja, de är heeeelt mjölkfria!

Lycka är verkligen att kunna njuta utan att kompromissa och/eller gräva ner sig i ångest och dumma tankar efteråt.
Idag lagade jag verkligen världens godaste korvgryta med bland annat chorizo och kokosmjölk i! Jag såg i receptet innan, och jag märkte under tiden jag lagade att den här grytan på många sätt skulle få hjärnspökena att sparka bakut och protestera hejvilt. Med andra ord innehöll den mycket "förbjudet". Men vet ni, det blev inte hälften så farligt som jag trodde! Jag följde receptet till punkt och pricka, körde lite schyst nislas-kryddning och avnjöt den därefter nästintill högtidligt. Jag tänkte inte på vad ingredienserna motsvarade i kalorier, utan bara hur otroligt gott det smakade och hur perfekt kokad pastan till var! 
Inne på kliniken kunde jag många gånger enkelt njuta i fulla drag av maten, där hade jag ändå inte en susning om vad husmor blandat i grytorna. Det fanns liksom ingen mening med att ens fundera på saken. Men här ute i lägenheten är allt annorlunda, här lagar jag all mat själv och vet precis vad de innehåller. Trots detta kan jag ändå komma på mig själv med att gång på gång, dag efter dag uppskatta maten så mycket att jag skrapar tallriken noga för att inte missa en dyrbar gnutta sås. Jag har alla möjligheter att kasta maten utan att ens äta upp hälften, men jag vill inte! Det är verkligen en sjukt skön känsla! 

Nu ska jag skrapa upp det sista av min yoghurt. Ha en fin kväll!

Så har min första helg med "fullt ansvar", alltså med alla måltider på egen hand, i lägenheten passerat. Och det känns så sjukt bra! Jag blir gång på gång nästan tagen av hur enkelt det går att då och då slå bort dumma tankar som försöker tränga sig på. Jag vet att om jag någon gång kommer börja med att inte fylla hela decilitermåttet med ris, kasta mat, strunta i mjölken eller liknande så kommer det vara kört sen. Jag kanske inte är speciellt hungrig vid det tillfället när jag till exempel kastar mat, men det enda det kommer resultera i är att jag kommande dag kommer tänka: "Jag gjorde ju så igår, då kan jag ju göra så idag med". Tankefällor har jag varit med om alldeles för många gånger tidigare för att gå på dem igen! 

Nu har jag kassler- och broccoligratäng i ugnen och potatis puttrande på spisen, därefter väntar en ljuvlig kopp kaffe. Och efter det intagits ska jag minsann hämta in mitt godis som jag köpte i helgen! Jag låste in det på kliniken för att, av ren formalitet, kolla med min behandlare innan jag plockade in det till mig. Nu har jag alltså fått okej, och jag börjar redan känna mig sugen på Gott och Blandat-påsen som ligger och väntar tillsammans med en Tutti Frutti-påse. Jag ska ju ändå upp i vikt här och hemma, så varför inte göra den så rolig och njutningsfull som det bara går? Imorgon ska jag in till stan och handla havrefras, jordnötssmör och lite annat som inte finns att beställa härifrån. HUR MYSIGT?! 

Tiden flyger, nu är det matdags!
PUSS!

Idag har jag inte så mycket nytt att rapportera faktiskt.
Jag har dock varit i stan och uträttat en ganska stor grej! En sak som nämligen har legat i bakhuvudet och irriterat mig har varit det faktum att jag nog kommer få kasta många av mina byxor inom en snar framtid när låren blir lite bredare och så. Visserligen är det å ena sidan bra i sig, det innebär ju bara att jag blir friskare och mer välmående! Å andra sidan innebär det att jag inte kommer ha så många byxor att använda när jag kommer hem och måste därför investera i nya. Så därför tog jag idag steget och köpte ett par till "växa-i-byxor". Det var ett par helfestliga chinos i en mörkare turkos nyans som satt liiite för slappt om benen och var lite för stora i midjan, just nu alltså. Om några kilon kommer de sitta perfekt!
Tjejen i kassan frågade lite fundersamt: "Provade du dem? Satt de bra?"
Jag svarade: "Så småningom kommer de det".
Som gensvar fick jag förutom ett kvitto en ännu mer frågande blick tillbaka. Det kändes faktiskt bra!

Nu kan jag inte säga att jag ska vara rädd att gå upp i vikt för att jag inte kommer ha några kläder att använda, jag har ju faktiskt åtminstone tre par "växa-i-brallor". Take that ätstörning!

HIHI!
Gissa vem som från och med nästa vecka ska planera, till viss del inhandla och laga sin mat på egen hand i lägenheten? Jag ska, jag ska! Det känns så sjukt skönt att jag äntligen ska få friheten att göra min egen matlista och välja mina egna mellanmål och liknande. Visserligen ska det okejas av personal, men det är ju en självklarhet. 
Jag vet i alla fall en som genast kommer köpa på sig fem olika sorters smaksatt soyayoghurt istället för bara en äcklig, köpa havrefras istället för bara branflakes och köpa glasspinnar istället för att bara käka vaniljglass i skål! Fan vad jag ska ta till vara på det här alltså. Jag kommer inte vara lika styrd av att tänka på vad som står på fikalistan för dagen, utan jag kan välja det jag är sugen på och ta något större om jag är sugen på det! De där näringsdryckerna sätter sannerligen fart på förbränningen, så varför inte ta tillfället i akt att till exempel käka jordnötssmör och sylt på mackan istället för kalkon typ?

Nästa steg mot ett normalt liv - taget!