Lycka är verkligen att kunna njuta utan att kompromissa och/eller gräva ner sig i ångest och dumma tankar efteråt.
Idag lagade jag verkligen världens godaste korvgryta med bland annat chorizo och kokosmjölk i! Jag såg i receptet innan, och jag märkte under tiden jag lagade att den här grytan på många sätt skulle få hjärnspökena att sparka bakut och protestera hejvilt. Med andra ord innehöll den mycket "förbjudet". Men vet ni, det blev inte hälften så farligt som jag trodde! Jag följde receptet till punkt och pricka, körde lite schyst nislas-kryddning och avnjöt den därefter nästintill högtidligt. Jag tänkte inte på vad ingredienserna motsvarade i kalorier, utan bara hur otroligt gott det smakade och hur perfekt kokad pastan till var! 
Inne på kliniken kunde jag många gånger enkelt njuta i fulla drag av maten, där hade jag ändå inte en susning om vad husmor blandat i grytorna. Det fanns liksom ingen mening med att ens fundera på saken. Men här ute i lägenheten är allt annorlunda, här lagar jag all mat själv och vet precis vad de innehåller. Trots detta kan jag ändå komma på mig själv med att gång på gång, dag efter dag uppskatta maten så mycket att jag skrapar tallriken noga för att inte missa en dyrbar gnutta sås. Jag har alla möjligheter att kasta maten utan att ens äta upp hälften, men jag vill inte! Det är verkligen en sjukt skön känsla! 

Nu ska jag skrapa upp det sista av min yoghurt. Ha en fin kväll!