Niclas: Edsbyn, -23 grader
GAH! Varför är det så jävla kallt?!
Just nu känner jag mig ungefär lika social och tillmötesgående som en folkskygg guldfisk. Jag blir mer eller mindre avskärmad, isolerad och otrevlig när jag tvingas utstå den tortyr i form av iskyla som den svenska vintern så fint skänker varje år. Jag är så fruktansvärt trött på allt som har med det svenska klimatet att göra och imorgon är det jag som bestämt låser in mig och bommar igen allt som går att bommas igen! Det blir bara jag, mina älskade tigertofflor, några kannor kaffe och diverse skolarbeten. Inte världens roligaste kanske, men så länge jag slipper frysa så kan till och med ordbajseri till praktisk marknadsföring kännas lockande.
Nu ska jag duscha hett och sen begrava mig under tre-fyra täcken eller så.
Just nu känner jag mig ungefär lika social och tillmötesgående som en folkskygg guldfisk. Jag blir mer eller mindre avskärmad, isolerad och otrevlig när jag tvingas utstå den tortyr i form av iskyla som den svenska vintern så fint skänker varje år. Jag är så fruktansvärt trött på allt som har med det svenska klimatet att göra och imorgon är det jag som bestämt låser in mig och bommar igen allt som går att bommas igen! Det blir bara jag, mina älskade tigertofflor, några kannor kaffe och diverse skolarbeten. Inte världens roligaste kanske, men så länge jag slipper frysa så kan till och med ordbajseri till praktisk marknadsföring kännas lockande.
Nu ska jag duscha hett och sen begrava mig under tre-fyra täcken eller så.
Jenny: Burning Sensation!
Jag kan inte uppdatera så mycket idag, och ännu sämre var det igår. Anledningen? Just nu känns det som att små klorofyll fyllda små män springer omkring och självantänder i min hörselgång.
Läkarbesöker i onsdags resulterade i en inte alltför billig medicin som ska droppas in i örat. Kort och gott är det flytande kortison, men det luktar hembränt. Den fina, ordentligt destillerade sorten. Med rädslan att de på tidningen skulle misstänka att jag börjar skåpsupa förklarade jag så fort jag steg in på sveavägen 49 att jag inte halsat en vodkaflaska och vinglade som en bieffekt av det, utan att det var kortisonfan i örat som stank och rubbade mitt balanssystem.
Nu är det helg, och helgen i sin tur innebär ledigt från bloggen. Blir det fest? Blir det party? Nej. Den blir chips och dipp, kortisondropp och en telefonintervju om hur det är att plugga i spanien. 18 snart 80.
Läkarbesöker i onsdags resulterade i en inte alltför billig medicin som ska droppas in i örat. Kort och gott är det flytande kortison, men det luktar hembränt. Den fina, ordentligt destillerade sorten. Med rädslan att de på tidningen skulle misstänka att jag börjar skåpsupa förklarade jag så fort jag steg in på sveavägen 49 att jag inte halsat en vodkaflaska och vinglade som en bieffekt av det, utan att det var kortisonfan i örat som stank och rubbade mitt balanssystem.
Nu är det helg, och helgen i sin tur innebär ledigt från bloggen. Blir det fest? Blir det party? Nej. Den blir chips och dipp, kortisondropp och en telefonintervju om hur det är att plugga i spanien. 18 snart 80.
Niclas: Fredag
Igår kväll när jag och min lilla familj satt samlade i soffan började jag - i vanlig ordning - gnälla om allt jag var sugen på. Först var det chokladpudding, sen var det kladdkaka och innan det var färdigt hade jag till och med hunnit med kalaspuffar!
Jag kom dock på mig själv säga efter det sistnämnda att "det är synd att jag inte kan äta dom". Detta brukar jag få säga ganska ofta om saker eftersom jag är mjölkallergiker, men kalaspuffar innehåller ju inte mjölk! Jag insåg därmed att jag helt enkelt fortfarande har kvar livsmedel på min "tabuhylla", som jag trodde jag i princip lyckats utrota. För de som inte riktigt förstår så består tabuhyllan kort och gott av ät,- och drickbara saker som mitt psyke ännu inte lyckats fixa att inta.
Andra exempel på sådana livsmedel är:
- Läsk
- Kelloggs frosties
- Söta flingor över lag
- Oboy
- Juice
- Våfflor
Frågan är: Vilket livsmedel ska jag börja med?
I vilket fall som helst ska jag nu ägna mig åt syndigheter jag faktiskt kan hantera; Lösgodis och rödvin!
Jenny: Utvecklingssamtal
Går kvällen var rolig, och välbehövd. Var ute med Emma och Tyson, gjorde Stockholm fast så gott som nyktert. Vaknade upp i morse, med en snussandes Tyson bredvid mig och nackspärr. Gick in i duschen, märker att duschmunstycket är trasigt. Försöker rätta till det och världen snurrar till. Blåhöll i handfatet tills det slutade och insåg att örat spökar nog mer än jag först trodde. Hela kroppen var febrig.
Ringde Tomas, inget svar. Senare skickade han sms, svarade att jag var sjuk. Får som svar "bakfull?"
Vilket enorm förtroende för eder allas jobbikant. I vilket fall som helst gavs jag dispans och behövde inte åka in förrän runt sextiden då redaktionen fick fashionabelt besök av Margette, Syon på Thoren Business School.
Vi satt och bläddrade lite i tidningar, jag pekade ut vad jag skrivit och vad jag gjort. Finemang. Men det kändes lite nostalgiskt, som att Tomas var min pappa som skulle sitta och lyssnar på Margrette som informerade och frågade. Mellanstadiet och utvecklingssamtal all over again.
Sen fick jag skjuts av Tomas ut till Hjorthagen, ringde till Dan, bokade hemresa och insåg att hur mycket jag än saknar personerna hemma så är hemlängtan till platsen glömd. Nu känns det som att jag kommer längta tillbaka hit istället. Den perfekta kombinationen hade dock varit om jag kunde mixa samman de båda ställen i en mixer. Så imorgon blir det inte heldag på tidningen, utan hemresa runt ett.
Men prio 1: MAT. Fläskfilégryta med ris, mumsfilibabba!
Ringde Tomas, inget svar. Senare skickade han sms, svarade att jag var sjuk. Får som svar "bakfull?"
Vilket enorm förtroende för eder allas jobbikant. I vilket fall som helst gavs jag dispans och behövde inte åka in förrän runt sextiden då redaktionen fick fashionabelt besök av Margette, Syon på Thoren Business School.
Vi satt och bläddrade lite i tidningar, jag pekade ut vad jag skrivit och vad jag gjort. Finemang. Men det kändes lite nostalgiskt, som att Tomas var min pappa som skulle sitta och lyssnar på Margrette som informerade och frågade. Mellanstadiet och utvecklingssamtal all over again.
Sen fick jag skjuts av Tomas ut till Hjorthagen, ringde till Dan, bokade hemresa och insåg att hur mycket jag än saknar personerna hemma så är hemlängtan till platsen glömd. Nu känns det som att jag kommer längta tillbaka hit istället. Den perfekta kombinationen hade dock varit om jag kunde mixa samman de båda ställen i en mixer. Så imorgon blir det inte heldag på tidningen, utan hemresa runt ett.
Men prio 1: MAT. Fläskfilégryta med ris, mumsfilibabba!
Niclas: Desperado
Så har klockan passerat ett och jag förundras än en gång över det antalet timmar jag lyckats få att passera utan att gräva ner mig i funderingar. Det gäller att hitta på de där små sakerna i vardagen som att dammsuga, diska, lösa korsord, plugga, läsa bloggar (naturligtvis), pilla i naveln osv. Tack vare världens bästa lillasyster har jag även fått en annan syssla som definitivt hjälper mig att fördriva tiden - läsa, just det, Harry Potter!
Jag ringde min syster i går eftermiddag i ren abstinensartad frustration.
Samtalet lät ungefär så här:
N: HEJ! VAD GÖR DU?!
S: Jag är i skolan..?
N: HAR NI HARRY POTTER PÅ SKOLANS BIBLIOTEK?!
S: Eeh.. jag tror inte det..
N: AAAAH!!
S: Fast dom har nog på vanliga biblioteket.
N: KAN DU LÅNA EN?
S: Ja, vilken vill du..
N: DET SPELAR INGEN ROLL, TA NÅN BARA!!
S: Okej.
Därefter lovade jag att belöna henne rikligt och hjärligt. (Med choklad såklart)
Niclas: We're in this togheter Harry
Idag är en bättre dag. Jag är visserligen tröttare än en överviktig känguru, men det tar sig. Dagen hittills har ägnats åt plugg, kaffedrickande och febrilt letande och grävande i förrådet efter Harry! Jag lovade mig själv att inte ge mig in i förrådssnåret som det verkligen är, men längtan efter Hogwarts magiska värld blev för stark. Så jag bar ut x antal lådor, fick x antal lådor över mig och sökte igenom x antal lådor - utan resultat. Harry är borta och jag förblir en mugglare for now..
Mina nätter börjar förresten bli märkligare och märkligare. Igår tog jag ett extra sömnpiller för att fösöka få lite sömn, men blev istället extra klarvaken! Jag låg på rygg i timmar och stirrade uggligt (uggle-likt?) upp i taket bara. De få stunder jag fick sova drömde jag om rödvin och magsjuka, dock ej i kombination.
Nu ska jag se om kylskåpet vill erbjuda mig några fler chokladbollar, gör jag slut på dom kan jag inte känna mig "onyttig" varje dag utan bara extra onyttig ett fåtal dagar. Nobel prize coming up.
Mina nätter börjar förresten bli märkligare och märkligare. Igår tog jag ett extra sömnpiller för att fösöka få lite sömn, men blev istället extra klarvaken! Jag låg på rygg i timmar och stirrade uggligt (uggle-likt?) upp i taket bara. De få stunder jag fick sova drömde jag om rödvin och magsjuka, dock ej i kombination.
Nu ska jag se om kylskåpet vill erbjuda mig några fler chokladbollar, gör jag slut på dom kan jag inte känna mig "onyttig" varje dag utan bara extra onyttig ett fåtal dagar. Nobel prize coming up.
Jenny: Vad sa du?
DAGENS FRUKOST: Ett halvt glas juice, en slurk Cola och vad som förmodas vara en halvflaska hårspray.
DAGENS KLÄDSEL: Skinnleggings, svartlinne och en over-size svart/vit randig kofta. Strumpor.
DAGENS PARFYM: Puma - Female.
DAGENS NAGELLACK: A naturelle.
DAGENS SMINK: Grundfärg, eyeliner och mascara.
DAGENS SMYCKEN: Bling-Bling från H&M
DAGENS SKOR: Svarta, knähöga stövlar.
DAGENS FÖRHOPPNING: Att min öronverk ska gå över. Just nu hör jag 50% av vad som sker, och har en intervju.
DAGENS SAKNAD: Danponken.
DAGENS DRYCK: Koffein, cola och kaffe.
DAGENS TRÅKIGASTE: Örat! Misstänker att flera personer har försökt prata med mig utan resultat.
DAGENS FINASTE: Att jag kom ihåg att göra lunchlåda, och fika efter jobbet med saknade vänner.
DAGENS VÄDER: Kallt, men ingen snö och ingen rysk snöstorm.
DAGENS PLANER: Skriva, intervjua, skriva, renskriva och fika.
DAGENS CITAT: "Petrus, är du hög igen?"
DAGENS MÅENDE: Som 96åriga Ulla-Britta. Halvdöv och nackspärr.
Nu har jag just slängt i mig lunch, kubbat ner till cityakuten och fått örondroppar. 350 kronor för ett läkarbesök för någon som inte ens avslutat gymnasiet? Det är en grym värld vi lever i. Snart blir det en promenad i det stundade Antarktis som väntar utanför porten på sveavägen 49. Intervjun med Simon & Thomas ska försöka se till att bli spikad och klar.
DAGENS KLÄDSEL: Skinnleggings, svartlinne och en over-size svart/vit randig kofta. Strumpor.
DAGENS PARFYM: Puma - Female.
DAGENS NAGELLACK: A naturelle.
DAGENS SMINK: Grundfärg, eyeliner och mascara.
DAGENS SMYCKEN: Bling-Bling från H&M
DAGENS SKOR: Svarta, knähöga stövlar.
DAGENS FÖRHOPPNING: Att min öronverk ska gå över. Just nu hör jag 50% av vad som sker, och har en intervju.
DAGENS SAKNAD: Danponken.
DAGENS DRYCK: Koffein, cola och kaffe.
DAGENS TRÅKIGASTE: Örat! Misstänker att flera personer har försökt prata med mig utan resultat.
DAGENS FINASTE: Att jag kom ihåg att göra lunchlåda, och fika efter jobbet med saknade vänner.
DAGENS VÄDER: Kallt, men ingen snö och ingen rysk snöstorm.
DAGENS PLANER: Skriva, intervjua, skriva, renskriva och fika.
DAGENS CITAT: "Petrus, är du hög igen?"
DAGENS MÅENDE: Som 96åriga Ulla-Britta. Halvdöv och nackspärr.
Nu har jag just slängt i mig lunch, kubbat ner till cityakuten och fått örondroppar. 350 kronor för ett läkarbesök för någon som inte ens avslutat gymnasiet? Det är en grym värld vi lever i. Snart blir det en promenad i det stundade Antarktis som väntar utanför porten på sveavägen 49. Intervjun med Simon & Thomas ska försöka se till att bli spikad och klar.
Jenny: Sweet, Sweet Drugs!
Ibland blir jag bitter, och skakig av abstinensbesvär. Jag är Coca Cola beroende. Får inte jag min cola vid behov säger jag "haha" men innerst inne tänker jag "Jihad". Därför sitter jag nu med min kära Cola och sörplar i mig som en girig treåring.
Har egentligen inte så mycket att säga idag förutom att solen skiner och det är -9. Kvällen ska firas med ett besök på myrorna och försöka fynda lite kläder då jag glömde halva bagaget uppe i norrland.
Kanske fyller på med mer ikväll.
Har egentligen inte så mycket att säga idag förutom att solen skiner och det är -9. Kvällen ska firas med ett besök på myrorna och försöka fynda lite kläder då jag glömde halva bagaget uppe i norrland.
Kanske fyller på med mer ikväll.
Niclas: Tom tisdag
Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga om de senaste dagarna, vart jag ska börja och vad som känns värt att nämna. Gårdagen blev en riktig rollercoaster. För det första är det extremt ovanligt för mig att ligga i sängen längre än till klockan nio, max. För det andra FÅR jag egentligen inte hoppa över ett mål eftersom regelbundenheten är lika viktig vid viktuppgång som viktminskning. Igår gick jag direkt på lunchen, en miss där också med andra ord. För övrigt var jag igår kväll i princip lika utslagen som kvällen innan.
Idag försöker jag ta nya tag med massor av kaffe och chokladbollar. Det sistnämnda ger mig, trots att de är oemotståndligt goda, emellanåt riktiga ångestattacker. Mest för att det är fjärde dagen i rad som jag trycker i mig det. Jag vet att jag borde kunna tänka att jag ju minsann ska gå upp i vikt så det bara är att köra, men dumt nog håller det där behandlingshemmet mig tillbaka en aning. Det är stört och helt fucked men på något sätt känner jag en viss rädsla inför att gå upp i vikt innan jag ska åka iväg. Som att en viktuppgång på några hekto skulle göra att jag anses vara i mindre behov av hjälp. Jag skäms rent utsagt av att erkänna det med tanke på hur patetiskt det faktiskt låter.
Nu saknar jag min Harry Potter-bok som ligger nedpackad i en låda i förrådet. Drömma mig bort till en annan värld med trollkarlar och trofasta ugglor är precis vad jag behöver just nu. Kanske får Super Mario på Nintendo 64 känna sig manad att rycka in som ersättare.
Idag försöker jag ta nya tag med massor av kaffe och chokladbollar. Det sistnämnda ger mig, trots att de är oemotståndligt goda, emellanåt riktiga ångestattacker. Mest för att det är fjärde dagen i rad som jag trycker i mig det. Jag vet att jag borde kunna tänka att jag ju minsann ska gå upp i vikt så det bara är att köra, men dumt nog håller det där behandlingshemmet mig tillbaka en aning. Det är stört och helt fucked men på något sätt känner jag en viss rädsla inför att gå upp i vikt innan jag ska åka iväg. Som att en viktuppgång på några hekto skulle göra att jag anses vara i mindre behov av hjälp. Jag skäms rent utsagt av att erkänna det med tanke på hur patetiskt det faktiskt låter.
Nu saknar jag min Harry Potter-bok som ligger nedpackad i en låda i förrådet. Drömma mig bort till en annan värld med trollkarlar och trofasta ugglor är precis vad jag behöver just nu. Kanske får Super Mario på Nintendo 64 känna sig manad att rycka in som ersättare.
Niclas: Le weekend
Det blev inte någon vidare uppdatering resten av helgen, ber om ursäkt för det. Min helg har dock varit en klassisk födelsedagshelg med mycket fika, mat och ännu mer fika.
Igår kväll vet jag dock inte vad som riktigt hände och vad det berodde på, men jag gick nästan bokstavligen in i väggen! Bröstet och huvudet dunkade av smärta och jag orkade inget annat än att spendera eftermiddagen, kvällen och natten nedbäddad. Idag är jag helt sjukt trött, men doing better.
Jag har hur som helst haft ett riktigt fint nittonårsfirande och känner mig så himla glad över alla jag har omkring mig. Tydligen har åldrandet gjort mig smått sentimental med, men det hör väl till den där nittonårsmognaden kanske! Haha.
Nu ska jag göra mig lite lunch och spana in Kikki Danielsson på Tv4. Det blir dock inte falukorv för min del.
Igår kväll vet jag dock inte vad som riktigt hände och vad det berodde på, men jag gick nästan bokstavligen in i väggen! Bröstet och huvudet dunkade av smärta och jag orkade inget annat än att spendera eftermiddagen, kvällen och natten nedbäddad. Idag är jag helt sjukt trött, men doing better.
Jag har hur som helst haft ett riktigt fint nittonårsfirande och känner mig så himla glad över alla jag har omkring mig. Tydligen har åldrandet gjort mig smått sentimental med, men det hör väl till den där nittonårsmognaden kanske! Haha.
Nu ska jag göra mig lite lunch och spana in Kikki Danielsson på Tv4. Det blir dock inte falukorv för min del.
Jenny: Rush!
Helgen har varit bra, lugn och en total motsats mot måndagens morgon. Jag ville gå på Avatar, helt okej film, med älsklingen på söndag och bestämde mig för att åka ner på måndagen istället. Somnade alldeles försent, vaknade alldeles förtidigt. Men för en gångs skull var det inte jag som var sen i första hand, utan tåget, vilket i och för sig resulterade i att det var jag som blev sen i tredjehand.
Missade min anslutningsbuss från Gävle, och stod som ett fån på perrongen och stirrade på när den åkte förbi mig. Vandrade omkring planlöst, kikade på lite folk. Muttrade över dagens kommunaltraffik, ringde till mamma och gnällde. Ringde till Dan och gnällde. Bet ihop och slängde ut mina surt förvärvade slantar på en sista minuten biljett. Köpte en kaffe. Hatade livet.
Somnade på tåget, vaknade av Oasis i hörlurarna. Stegade ur, in på pressbyrån, springa till tunnelbanan, upp för alla trappor och in på redaktionen för att gnälla av mig. Då möts jag av Hanna som ligger på soffan. Hanna har varit på akuten i natt. Hon har Kristallsjukan. Steal my thunder. Så nu sitter jag tyst och bittert och knatar på.
Missade min anslutningsbuss från Gävle, och stod som ett fån på perrongen och stirrade på när den åkte förbi mig. Vandrade omkring planlöst, kikade på lite folk. Muttrade över dagens kommunaltraffik, ringde till mamma och gnällde. Ringde till Dan och gnällde. Bet ihop och slängde ut mina surt förvärvade slantar på en sista minuten biljett. Köpte en kaffe. Hatade livet.
Somnade på tåget, vaknade av Oasis i hörlurarna. Stegade ur, in på pressbyrån, springa till tunnelbanan, upp för alla trappor och in på redaktionen för att gnälla av mig. Då möts jag av Hanna som ligger på soffan. Hanna har varit på akuten i natt. Hon har Kristallsjukan. Steal my thunder. Så nu sitter jag tyst och bittert och knatar på.
Jenny: Upplägg
Sida 1 & 2 (uppslag): Introtext och plock
Sida 3, 4: Plock & kort om inredningsbutiker i Sthlm, Gbg och Malmö
Sida 5, 6, 7: Korta & långa intervjuer blandat (ca 2 sidor Simon & Tomas samt 1 sidor "fem snabba frågor" till andra inredare)
Precis det där pysslar jag med just nu. Punkt ett är chek, punkt två är halv-check förutom pressbilderna, medan punkt tre är pågående. Det rullar på med andra ord. De flesta artiklar du gör får du den där mallen av en redaktör, och får sedan arbeta fritt runt dem. Gick för ett litet tag sedan igenom en ny idé med thomas, och så fort vår art director snyggat till reportaget lägger jag ut delar av det här.
Utöver det har dagen glidit på, vaknade i tid för första gången sen jag kom hit, kom ihåg matlåda sen första gången jag kom hit. Kort och gott; idag var första gången jag skött mig sen jag kom hit. Om 7 timmar är jag hemma i Bollnäs, förhoppningsvis kramandes med Dan. Det är typiskt det där att just när rutinerna kommer igång ska man bryta dom och åka hem. Blir dock hitresa redan på söndag.
Sida 3, 4: Plock & kort om inredningsbutiker i Sthlm, Gbg och Malmö
Sida 5, 6, 7: Korta & långa intervjuer blandat (ca 2 sidor Simon & Tomas samt 1 sidor "fem snabba frågor" till andra inredare)
Precis det där pysslar jag med just nu. Punkt ett är chek, punkt två är halv-check förutom pressbilderna, medan punkt tre är pågående. Det rullar på med andra ord. De flesta artiklar du gör får du den där mallen av en redaktör, och får sedan arbeta fritt runt dem. Gick för ett litet tag sedan igenom en ny idé med thomas, och så fort vår art director snyggat till reportaget lägger jag ut delar av det här.
Utöver det har dagen glidit på, vaknade i tid för första gången sen jag kom hit, kom ihåg matlåda sen första gången jag kom hit. Kort och gott; idag var första gången jag skött mig sen jag kom hit. Om 7 timmar är jag hemma i Bollnäs, förhoppningsvis kramandes med Dan. Det är typiskt det där att just när rutinerna kommer igång ska man bryta dom och åka hem. Blir dock hitresa redan på söndag.
I
Niclas: B-day!
Tänkte bara säga att gårdagen, som väntat, var toppen! Ja, till och med övertoppen om det var ett ord i ordlistan! Ibland är det allt riktigt fint att heta Niclas. Nu ska jag dra mig iväg på födelsedagsfrukost minsann! Puss på er.
Jenny: Scream!
Idag ringde Margrett, från tbschool, med den inte allt för happy informationen att jag saknar 50 poäng för att gå ut gymnasiet, borsett från mina redan pågående kurser. Addera att kontorets kaffeautomat var trasig och undergången knackar lurt på dörren. Efter att ha granskat skrivbordet efter första bästa självmordsvapen insåg jag att en macladdare, datorn, ett läpsyl, och en banan inte agerade de perfekta redskapen. Hade jag dock lyckats med en banan hade det blivit en intressant (varning: ordvits) banana-split.
Istället gick mitt dåliga humör ut över de på redaktionen, så Malin - journalist och redaktör, drog med mig ut för en tröst cigg och ett pep-talk a la "det kommer att lösa sig". Det var bra med luft, och att prata om någonting annat.
Sen var det in med nya tag. Då fröken Rensbo var på besök lunchade vi på Jensen, åt efterätt på 7-eleven. Mys!
Men just nu ligger jag i soffan, som ett Kolli, och gruvar mig för att bita i det sura äpplet och börja plugga. Grattis i förskott till Niclas förresten, världens underbaraste person som går och blir nästan-system-myndig imorgon! Grattis älskling.
Istället gick mitt dåliga humör ut över de på redaktionen, så Malin - journalist och redaktör, drog med mig ut för en tröst cigg och ett pep-talk a la "det kommer att lösa sig". Det var bra med luft, och att prata om någonting annat.
Sen var det in med nya tag. Då fröken Rensbo var på besök lunchade vi på Jensen, åt efterätt på 7-eleven. Mys!
Men just nu ligger jag i soffan, som ett Kolli, och gruvar mig för att bita i det sura äpplet och börja plugga. Grattis i förskott till Niclas förresten, världens underbaraste person som går och blir nästan-system-myndig imorgon! Grattis älskling.
Niclas: Going to Texas
Imorgon fyller jag alltså 19 bast, och detta ska redan ikväll firas med middag på Texas Longhorn i Gävle. Jag, tolv vänner och god mat - precis vad livet handlar om!
Den här morgonen och förmiddagen har jag hunnit med att käka frukost, packat i ordning, gått ner till ICA och köpt färdigmat till lunch (lat), duschat, pluggat lite och givetvis druckit kaffe! MYCKET KAFFE. Jag fick förresten lite skällning av min tandläkare igår eftersom jag redan börjar få missfärgningar på tänderna tydligen. Hon frågade om jag drack mycket kaffe eller te, jag svarade mycket av båda. Gör inte alla det? Typ. Sen hade jag ett hål (mitt andra hål på 19 år - känns hårt) och lite tandsten. Jaja, jag håller ändå fast vid att jag har god munhygien. Jag borstar tungan varje dag och tänk hur mina tänder skulle se ut om jag - förutom att hinka i mig kaffe och te - även skulle vara en snusande rökare med alkoholproblem! Allt är relativt.
Trots att jag haft ännu en sömnlös natt med gnagande ångest så kommer det här bli en sjukt bra dag, for sure. Om sisådär en timme ska jag avnjuta min underbara chili con carne sen bär det återigen av med buss 100 till Bollnäs, följt av x-tåget till Gävle. Mitt liv är en kontinuerlig semester! Höhö.
Nu ska jag avsluta min vid det här laget pissljumna kopp kaffe.
Den här morgonen och förmiddagen har jag hunnit med att käka frukost, packat i ordning, gått ner till ICA och köpt färdigmat till lunch (lat), duschat, pluggat lite och givetvis druckit kaffe! MYCKET KAFFE. Jag fick förresten lite skällning av min tandläkare igår eftersom jag redan börjar få missfärgningar på tänderna tydligen. Hon frågade om jag drack mycket kaffe eller te, jag svarade mycket av båda. Gör inte alla det? Typ. Sen hade jag ett hål (mitt andra hål på 19 år - känns hårt) och lite tandsten. Jaja, jag håller ändå fast vid att jag har god munhygien. Jag borstar tungan varje dag och tänk hur mina tänder skulle se ut om jag - förutom att hinka i mig kaffe och te - även skulle vara en snusande rökare med alkoholproblem! Allt är relativt.
Trots att jag haft ännu en sömnlös natt med gnagande ångest så kommer det här bli en sjukt bra dag, for sure. Om sisådär en timme ska jag avnjuta min underbara chili con carne sen bär det återigen av med buss 100 till Bollnäs, följt av x-tåget till Gävle. Mitt liv är en kontinuerlig semester! Höhö.
Nu ska jag avsluta min vid det här laget pissljumna kopp kaffe.
Jenny: Olycksfåglarna, nudlar och Lindvallen
Efter att jag vaknat till liv ute i hjorthagen, fått i mig kaffe, tvättat ansiktet och faktiskt rest mig upp kändes livet lite bättre än de första dagarna. Framsteg för all del! Rusade till t-banan, åkte till t-centralen där jag byter till gröna linjen. Hötorget passera och sen går jag av vid Rådmansgatan för att promenera till Sveavägen 49. Så, nu är det bara att komma och hälsa på!
Så fort de säger "Se upp för dörrarna", kan det låta lite olika beroende på dialekt och brytning, och jag drar direkta kopplingar till filmen "se upp dårarna" där de driver med det där. Idag lät det precis som att tunnelbaneföraren sa "se upp för dårarna", på något vis fick det stå för att idag skulle bli en bra dag.
Dundrar in på redaktionen, näst först där utom Hanna. Slösurfar lite, pimplar kaffe innan jag hugger in på sluttampen angående skidreportaget. Just nu är det lunchtimme, så jag och Hanna traskade ner till McDonalds och köpte lite cheeseburgare och ett paket nudlar på konsum, gourmetmat! Sen har tre personer lite som en lunchtradition att däcka inför svtplay, jag bojkottar och sitter här i stället.
Ikväll kommer Sara, my partner in crime, och det ska bli skönt. Det blir lite som att ha hemma här. Vi tänkte försöka dra ut till Söder och äta på Brasseriet, dricka lite vin och bara mysa. Sitter och kikar på klockan nu, 13:00. Bara tre och en halv timme kvar. Adjöken fröken!
Så fort de säger "Se upp för dörrarna", kan det låta lite olika beroende på dialekt och brytning, och jag drar direkta kopplingar till filmen "se upp dårarna" där de driver med det där. Idag lät det precis som att tunnelbaneföraren sa "se upp för dårarna", på något vis fick det stå för att idag skulle bli en bra dag.
Dundrar in på redaktionen, näst först där utom Hanna. Slösurfar lite, pimplar kaffe innan jag hugger in på sluttampen angående skidreportaget. Just nu är det lunchtimme, så jag och Hanna traskade ner till McDonalds och köpte lite cheeseburgare och ett paket nudlar på konsum, gourmetmat! Sen har tre personer lite som en lunchtradition att däcka inför svtplay, jag bojkottar och sitter här i stället.
Ikväll kommer Sara, my partner in crime, och det ska bli skönt. Det blir lite som att ha hemma här. Vi tänkte försöka dra ut till Söder och äta på Brasseriet, dricka lite vin och bara mysa. Sitter och kikar på klockan nu, 13:00. Bara tre och en halv timme kvar. Adjöken fröken!
Niclas: Onsdag med tandis
Tågupdate.
Har, efter många om och men, lyckats rota upp min dator och kopplat in den samt fått en schyst internetuppkoppling. Teknikens under säger jag bara.
Jag befinner mig just nu i skogarna mellan Kilafors och Holmsveden, på väg till Ockelbo för ett mysigt tandläkarbesök. Det är väl det som dagen har att erbjuda.
Gårdagen däremot hade mycket mer att erbjuda än bara förmiddagsångest! Dagen lyckades faktiskt arta sig, mycket tack vare Aqua, Shania Twain och Lady Gaga. Mina trogna vapendragare och klippor i stormen. Jag fick dessutom ett samtal igår och en bekräftelse på det jag snackade om i det första inlägget. Det är tydligen klart att jag i vår ska åka iväg till Varberg på ett behandlingshem och just nu känns det faktiskt otroligt skönt. Jag har försökt att undvika den här vistelsen hela hösten, men har äntligen insett att det nog faktiskt är det absolut bästa. Man kan inte fly från sina problem i all evighet, that's it.
Jag får väl räkna med att jag kommer bli åtminstone tio kilo tyngre eller så, men det är ju bara tio kilo mer Niclas att älska! Positive thinking is the key.
Nu är det som sagt tandis nästa!
Jenny: Tunnelbanor, Stockholm och Livet.
Jag kommer ihåg fragment av en bok jag läst någon gång, där de beskrev tunnelbanan. Själva tunnelbananan framstod i liknande manér som ett plåtmonster som spydde ut människor på varje station innan den tog en ny tugga och absorberade horder av människor som står och väntar på perrongen. Ungefär så tänkte jag idag, en grå morgon, när jag stod och väntade på perrongen. Stockholm är nog, utan att spara på krutet, inte min stad. Staden smakar järn och ser hård ut.
Väl inne i det rullande tåget sätter sig alla på sina 50 centimter, bläddrar förstrött i en varsin metro i en monotom rörelser tills nästa station dyker upp. Monstret spyr. Monstret sväljer. Sen går det vidare. Vafan, med risk att låta som en inböling saknar jag buss 70 hemma som går en gång varannan timme med samma busschafför.
Just nu, i skrivande stund, sitter jag på redaktionen framför min mac som är bak och fram i allt. Ska hugga in på inredningsreportaget snart, men idag är en seg dag, och försöka dra med mig hanna ut till konsum runt kröken och köpa en högklassig lunch a la blåkoppen.
Väl inne i det rullande tåget sätter sig alla på sina 50 centimter, bläddrar förstrött i en varsin metro i en monotom rörelser tills nästa station dyker upp. Monstret spyr. Monstret sväljer. Sen går det vidare. Vafan, med risk att låta som en inböling saknar jag buss 70 hemma som går en gång varannan timme med samma busschafför.
Just nu, i skrivande stund, sitter jag på redaktionen framför min mac som är bak och fram i allt. Ska hugga in på inredningsreportaget snart, men idag är en seg dag, och försöka dra med mig hanna ut till konsum runt kröken och köpa en högklassig lunch a la blåkoppen.
Niclas: Ångest, Dr Jones
God förmiddag.
Idag är en sådan där typisk ångestladdad dag. I och med att jag för tillfället befinner mig omkring femton mil och minst ett buss/tågbyte från min skola och 90% av mina vänner, så kan man konstatera att jag är en van resenär och ständigt på resande fot. Dessa långa resvägar brukar jag ägna åt att filosofera och drömma om de "lediga" dagar då jag inte behöver passa något tåg eller vänta på någon buss, utan bara kunna ägna mig åt pluggandet hemma i min soffa. Trots denna ständiga längtan så brukar i princip varje sådan dag oftast utveckla sig på samma sätt som denna förmiddag hittills gjort - med krypande ångest.
Som ni säkert vet så är det först när man lugnar ner sig och inte har alltför mycket att sysselsätta sig med som alla tankar kommer. Det faktum att de senaste 12-18 månaderna för mig i princip bestått av ångest och tvångstankar så har det blivit en del av min vardag och något jag tvingas leva med. Tidigare dämpade jag ångesten genom att till exempel ge mig ut och springa tills det började svartna för ögonen, eller genom att promenera runt i evigheter. Det fick både tiden att gå, samtidigt som det höll mig borta från en av mina största rädslor - överätning på grund av hunger. När jag sedan varit ute i några timmar kunde jag belåtet komma hem, ställa mig i duschen och eventuellt unna mig en smörgås till middag.
Som ni kanske förstår är inte det här ett rationellt sätt att hantera sin ångest på, och därmed inte ens ett tänkbart alternativ för mig som just nu gör allt för att "bli frisk". Ovanstående ångestdämpning är för den delen inte ett rationellt sätt för någon annan heller. Allt jag kan göra idag är att försöka hitta andra sätt att hantera alla hjärnspöken på och rida ut stormen. Skolarbeten kan fungera, men många gånger kan de också få mig att sjunka ännu djupare ner i "depp-träsket", mycket handlar om timing.
Idag har jag kanske fem skolarbeten som behöver göras och skickas in, men de får faktiskt lov att vänta. I och med att denna tisdag förmiddag inte är en bra förmiddag ur pluggperspektiv så får jag ägna mig åt något annat.
Just nu är jag inne på min andra kopp kaffe och i bakgrunden spelar jag Aqua på högsta volym, det hjälper faktiskt för stunden! Lev i nuet mina vänner.
Idag är en sådan där typisk ångestladdad dag. I och med att jag för tillfället befinner mig omkring femton mil och minst ett buss/tågbyte från min skola och 90% av mina vänner, så kan man konstatera att jag är en van resenär och ständigt på resande fot. Dessa långa resvägar brukar jag ägna åt att filosofera och drömma om de "lediga" dagar då jag inte behöver passa något tåg eller vänta på någon buss, utan bara kunna ägna mig åt pluggandet hemma i min soffa. Trots denna ständiga längtan så brukar i princip varje sådan dag oftast utveckla sig på samma sätt som denna förmiddag hittills gjort - med krypande ångest.
Som ni säkert vet så är det först när man lugnar ner sig och inte har alltför mycket att sysselsätta sig med som alla tankar kommer. Det faktum att de senaste 12-18 månaderna för mig i princip bestått av ångest och tvångstankar så har det blivit en del av min vardag och något jag tvingas leva med. Tidigare dämpade jag ångesten genom att till exempel ge mig ut och springa tills det började svartna för ögonen, eller genom att promenera runt i evigheter. Det fick både tiden att gå, samtidigt som det höll mig borta från en av mina största rädslor - överätning på grund av hunger. När jag sedan varit ute i några timmar kunde jag belåtet komma hem, ställa mig i duschen och eventuellt unna mig en smörgås till middag.
Som ni kanske förstår är inte det här ett rationellt sätt att hantera sin ångest på, och därmed inte ens ett tänkbart alternativ för mig som just nu gör allt för att "bli frisk". Ovanstående ångestdämpning är för den delen inte ett rationellt sätt för någon annan heller. Allt jag kan göra idag är att försöka hitta andra sätt att hantera alla hjärnspöken på och rida ut stormen. Skolarbeten kan fungera, men många gånger kan de också få mig att sjunka ännu djupare ner i "depp-träsket", mycket handlar om timing.
Idag har jag kanske fem skolarbeten som behöver göras och skickas in, men de får faktiskt lov att vänta. I och med att denna tisdag förmiddag inte är en bra förmiddag ur pluggperspektiv så får jag ägna mig åt något annat.
Just nu är jag inne på min andra kopp kaffe och i bakgrunden spelar jag Aqua på högsta volym, det hjälper faktiskt för stunden! Lev i nuet mina vänner.
Niclas: Dag 1
Hej.
Niclas heter jag, och det är mycket riktigt jag som är den först nämnda halvan av ”niclasochjenny”. Eftersom det här är mitt första inlägg, kommer jag att ägna detta åt lite kort information i sann uppspaltad pedagogikanda.
Jag är nu inne på min sjätte och sista termin på Thoren Business School-gymnasiet i Gävle där jag läst en sorts samhällsbaserad linje med inriktningen ”Reklam och marknadsföring”.
Från och med fredag kan jag dessutom titulera mig nittonåring! Också något att hänga i granen, kan tyckas.
Man säger ju att ingens liv är den andres likt, och jag kan nog säga att min vardag för tillfället skiljer sig lite mer än en aning från ”genomsnittsgymnasieelevens”. Jag har sedan i höstas spenderat största delen av min vardag hemma hos min mamma i Edsbyn och har därmed mestadels läst på distans. Allt detta beror på en envis och otroligt påfrestande sjukdom som på många sätt begränsat mitt liv, såväl psykiskt som fysiskt. Jag fick förra våren diagnosen ”Anorexia nervosa”, eller anorexi, och har nu gått på behandling och kämpat i snart ett år med allt vad den innebär. Jag menar här inte bara de psykiska delarna som hjärnspöken som säger åt dig att inte äta och ger dig ångest om du inte tränar, utan även de fysiska aspekterna som en utmärglad kropp med ett svagt hjärta som resultat.
Just i detta nu befinner jag mig i en form av vägskäl i livet och troligtvis väntar en viktig och avgörande förändring (jag är medveten om den byråkratiska och seriösa tonen på föregående mening). Jag kan inte gå in på närmare detaljer ännu då inget är 100% klart, men det mesta talar för att jag kommer åka bort inom en snar framtid och spendera en stor del av våren på detta ställe i fråga. Ni ska självklart med via bloggen!
Från och med i dag och åtminstone kommande vår kommer denna blogg vara mitt bollplank och lite av min dagliga terapeut. Jag skulle vilja kalla den ”Niclas – Den nakna sanningen”. Skämt åsido.
Jenny: Dag 1
Jag minns den där dagen i skolan då var och en av oss blev inkallad till syon. Det kändes stort, som om att framtiden för första gången gjorde sig påmind. Jag har aldrig vetat vad jag egentligen vill gå för linje, det vet jag inte än idag. Mitt första val var i allafall en självklar miss, IB i Bollnäs, så efter ett år bytte jag till Thoren Business School i Gävle. Nu sitter jag i en soffa i Stockholm. Jag antar att i slutändan blir det sällan som man förväntat sig.
Under höstterminen hade vi obligatorisk praktik, jag sökte på ett förlag som heter "studentmedia". Studentmedia publicerar tre tidningar; Gatereport, Piraja och Studentmagasinet. Efter att de två veckorna var avslutade frågade tidningsredaktören Tomas om jag kunde tänka mig att stanna kvar på tidningen över våren, och utöver det frilansa vid behov. Därav att jag sitter i en soffa i Stockholm, hjorthagen, just nu.
Första dagen på tidningen är avklarad nu, och jag ligger i soffan som ett kolli. Försöker ta in allt och tröstäter Risen emot hemlängtan. Det var dock mysigt att stiga in på redaktionen i dag, efter en natt då jag knappt sovit. En snabb introduktion av mina nuvarande arbetskramater lyder;
Tomas Borgå: Min nuvarande mentor, har i första hand, hand om Gatereport. En lång karl med lite hår som är väldigt snäll och har samma humor som ett scrubs-avsnitt.
Petrus Iggström: Har i första hand hant om Piraja och Studentmagasinet, ser precis ut som Allan i The Hangover.
Malin Ljung: Reporter och Petrus högra hand.
Charlotte: Redaktionens mamma som tar hand om annonser och allt praktiskt tjaffs.
Hanna: Praktikant, klockren tjej ifrån Öland som tänker tvinga mig att äta kroppkakor imorgon.
Dagen har varit väldigt praktisk, och jag har fått skriva ett reportage om skidresor inför sportlovet. Det är konstigt det där, jag vet att jag behärskar svenskaspråket, ändå blir jag alltid nervös när jag börjar med ett nytt reportage. Tanken på att personer kommer att läsa och granska det man skriver är lite skrämmande. Imorgon börjar jag med en inredningsspecial och ska intervjua Simon & Tomas om allt går som det ska.
Utöver det fick jag göra min första "jag-måste-tänka-fattigt-handling" idag. Hon i kassan på konsum på andra sidan gatan kollade skeptiskt på mig när jag slängde upp mitt sjätte paket nudlar på rullbandet.
Där har ni det, mitt liv tills jag tar studenten!
Under höstterminen hade vi obligatorisk praktik, jag sökte på ett förlag som heter "studentmedia". Studentmedia publicerar tre tidningar; Gatereport, Piraja och Studentmagasinet. Efter att de två veckorna var avslutade frågade tidningsredaktören Tomas om jag kunde tänka mig att stanna kvar på tidningen över våren, och utöver det frilansa vid behov. Därav att jag sitter i en soffa i Stockholm, hjorthagen, just nu.
Första dagen på tidningen är avklarad nu, och jag ligger i soffan som ett kolli. Försöker ta in allt och tröstäter Risen emot hemlängtan. Det var dock mysigt att stiga in på redaktionen i dag, efter en natt då jag knappt sovit. En snabb introduktion av mina nuvarande arbetskramater lyder;
Tomas Borgå: Min nuvarande mentor, har i första hand, hand om Gatereport. En lång karl med lite hår som är väldigt snäll och har samma humor som ett scrubs-avsnitt.
Petrus Iggström: Har i första hand hant om Piraja och Studentmagasinet, ser precis ut som Allan i The Hangover.
Malin Ljung: Reporter och Petrus högra hand.
Charlotte: Redaktionens mamma som tar hand om annonser och allt praktiskt tjaffs.
Hanna: Praktikant, klockren tjej ifrån Öland som tänker tvinga mig att äta kroppkakor imorgon.
Dagen har varit väldigt praktisk, och jag har fått skriva ett reportage om skidresor inför sportlovet. Det är konstigt det där, jag vet att jag behärskar svenskaspråket, ändå blir jag alltid nervös när jag börjar med ett nytt reportage. Tanken på att personer kommer att läsa och granska det man skriver är lite skrämmande. Imorgon börjar jag med en inredningsspecial och ska intervjua Simon & Tomas om allt går som det ska.
Utöver det fick jag göra min första "jag-måste-tänka-fattigt-handling" idag. Hon i kassan på konsum på andra sidan gatan kollade skeptiskt på mig när jag slängde upp mitt sjätte paket nudlar på rullbandet.
Där har ni det, mitt liv tills jag tar studenten!
Jenny och Niclas
Den här bloggen är en del av ett projektarbete, men även en chans för två ungdomar att hålla kontakt med sin familj och varandra när de genomför två individuella resor.
Förutom att de delar födelseår, en vänskap och att deras sista år på gymnasiet inte kommer att utspela sig så som de först trodde när de gjorde sitt val i nian är det inte mycket som förenar dem - vilket i sin tur kommer att spegla sig i en blogg som handlar om hur livets avkrokar för personer till olika destinationer, och vägen dit.
Förutom att de delar födelseår, en vänskap och att deras sista år på gymnasiet inte kommer att utspela sig så som de först trodde när de gjorde sitt val i nian är det inte mycket som förenar dem - vilket i sin tur kommer att spegla sig i en blogg som handlar om hur livets avkrokar för personer till olika destinationer, och vägen dit.
