Helgen har varit bra, lugn och en total motsats mot måndagens morgon. Jag ville gå på Avatar, helt okej film, med älsklingen på söndag och bestämde mig för att åka ner på måndagen istället. Somnade alldeles försent, vaknade alldeles förtidigt. Men för en gångs skull var det inte jag som var sen i första hand, utan tåget, vilket i och för sig resulterade i att det var jag som blev sen i tredjehand.

Missade min anslutningsbuss från Gävle, och stod som ett fån på perrongen och stirrade på när den åkte förbi mig. Vandrade omkring planlöst, kikade på lite folk. Muttrade över dagens kommunaltraffik, ringde till mamma och gnällde. Ringde till Dan och gnällde. Bet ihop och slängde ut mina surt förvärvade slantar på en sista minuten biljett. Köpte en kaffe. Hatade livet.

Somnade på tåget, vaknade av Oasis i hörlurarna. Stegade ur, in på pressbyrån, springa till tunnelbanan, upp för alla trappor och in på redaktionen för att gnälla av mig. Då möts jag av Hanna som ligger på soffan. Hanna har varit på akuten i natt. Hon har Kristallsjukan. Steal my thunder. Så nu sitter jag tyst och bittert och knatar på.