Hej.
Niclas heter jag, och det är mycket riktigt jag som är den först nämnda halvan av ”niclasochjenny”. Eftersom det här är mitt första inlägg, kommer jag att ägna detta åt lite kort information i sann uppspaltad pedagogikanda.

Jag är nu inne på min sjätte och sista termin på Thoren Business School-gymnasiet i Gävle där jag läst en sorts samhällsbaserad linje med inriktningen ”Reklam och marknadsföring”.
Från och med fredag kan jag dessutom titulera mig nittonåring! Också något att hänga i granen, kan tyckas.

Man säger ju att ingens liv är den andres likt, och jag kan nog säga att min vardag för tillfället skiljer sig lite mer än en aning från ”genomsnittsgymnasieelevens”. Jag har sedan i höstas spenderat största delen av min vardag hemma hos min mamma i Edsbyn och har därmed mestadels läst på distans. Allt detta beror på en envis och otroligt påfrestande sjukdom som på många sätt begränsat mitt liv, såväl psykiskt som fysiskt. Jag fick förra våren diagnosen ”Anorexia nervosa”, eller anorexi, och har nu gått på behandling och kämpat i snart ett år med allt vad den innebär. Jag menar här inte bara de psykiska delarna som hjärnspöken som säger åt dig att inte äta och ger dig ångest om du inte tränar, utan även de fysiska aspekterna som en utmärglad kropp med ett svagt hjärta som resultat.

Just i detta nu befinner jag mig i en form av vägskäl i livet och troligtvis väntar en viktig och avgörande förändring (jag är medveten om den byråkratiska och seriösa tonen på föregående mening). Jag kan inte gå in på närmare detaljer ännu då inget är 100% klart, men det mesta talar för att jag kommer åka bort inom en snar framtid och spendera en stor del av våren på detta ställe i fråga. Ni ska självklart med via bloggen!

Från och med i dag och åtminstone kommande vår kommer denna blogg vara mitt bollplank och lite av min dagliga terapeut. Jag skulle vilja kalla den ”Niclas – Den nakna sanningen”. Skämt åsido.