Niclas: Ångest, Dr Jones
God förmiddag.
Idag är en sådan där typisk ångestladdad dag. I och med att jag för tillfället befinner mig omkring femton mil och minst ett buss/tågbyte från min skola och 90% av mina vänner, så kan man konstatera att jag är en van resenär och ständigt på resande fot. Dessa långa resvägar brukar jag ägna åt att filosofera och drömma om de "lediga" dagar då jag inte behöver passa något tåg eller vänta på någon buss, utan bara kunna ägna mig åt pluggandet hemma i min soffa. Trots denna ständiga längtan så brukar i princip varje sådan dag oftast utveckla sig på samma sätt som denna förmiddag hittills gjort - med krypande ångest.
Som ni säkert vet så är det först när man lugnar ner sig och inte har alltför mycket att sysselsätta sig med som alla tankar kommer. Det faktum att de senaste 12-18 månaderna för mig i princip bestått av ångest och tvångstankar så har det blivit en del av min vardag och något jag tvingas leva med. Tidigare dämpade jag ångesten genom att till exempel ge mig ut och springa tills det började svartna för ögonen, eller genom att promenera runt i evigheter. Det fick både tiden att gå, samtidigt som det höll mig borta från en av mina största rädslor - överätning på grund av hunger. När jag sedan varit ute i några timmar kunde jag belåtet komma hem, ställa mig i duschen och eventuellt unna mig en smörgås till middag.
Som ni kanske förstår är inte det här ett rationellt sätt att hantera sin ångest på, och därmed inte ens ett tänkbart alternativ för mig som just nu gör allt för att "bli frisk". Ovanstående ångestdämpning är för den delen inte ett rationellt sätt för någon annan heller. Allt jag kan göra idag är att försöka hitta andra sätt att hantera alla hjärnspöken på och rida ut stormen. Skolarbeten kan fungera, men många gånger kan de också få mig att sjunka ännu djupare ner i "depp-träsket", mycket handlar om timing.
Idag har jag kanske fem skolarbeten som behöver göras och skickas in, men de får faktiskt lov att vänta. I och med att denna tisdag förmiddag inte är en bra förmiddag ur pluggperspektiv så får jag ägna mig åt något annat.
Just nu är jag inne på min andra kopp kaffe och i bakgrunden spelar jag Aqua på högsta volym, det hjälper faktiskt för stunden! Lev i nuet mina vänner.
Idag är en sådan där typisk ångestladdad dag. I och med att jag för tillfället befinner mig omkring femton mil och minst ett buss/tågbyte från min skola och 90% av mina vänner, så kan man konstatera att jag är en van resenär och ständigt på resande fot. Dessa långa resvägar brukar jag ägna åt att filosofera och drömma om de "lediga" dagar då jag inte behöver passa något tåg eller vänta på någon buss, utan bara kunna ägna mig åt pluggandet hemma i min soffa. Trots denna ständiga längtan så brukar i princip varje sådan dag oftast utveckla sig på samma sätt som denna förmiddag hittills gjort - med krypande ångest.
Som ni säkert vet så är det först när man lugnar ner sig och inte har alltför mycket att sysselsätta sig med som alla tankar kommer. Det faktum att de senaste 12-18 månaderna för mig i princip bestått av ångest och tvångstankar så har det blivit en del av min vardag och något jag tvingas leva med. Tidigare dämpade jag ångesten genom att till exempel ge mig ut och springa tills det började svartna för ögonen, eller genom att promenera runt i evigheter. Det fick både tiden att gå, samtidigt som det höll mig borta från en av mina största rädslor - överätning på grund av hunger. När jag sedan varit ute i några timmar kunde jag belåtet komma hem, ställa mig i duschen och eventuellt unna mig en smörgås till middag.
Som ni kanske förstår är inte det här ett rationellt sätt att hantera sin ångest på, och därmed inte ens ett tänkbart alternativ för mig som just nu gör allt för att "bli frisk". Ovanstående ångestdämpning är för den delen inte ett rationellt sätt för någon annan heller. Allt jag kan göra idag är att försöka hitta andra sätt att hantera alla hjärnspöken på och rida ut stormen. Skolarbeten kan fungera, men många gånger kan de också få mig att sjunka ännu djupare ner i "depp-träsket", mycket handlar om timing.
Idag har jag kanske fem skolarbeten som behöver göras och skickas in, men de får faktiskt lov att vänta. I och med att denna tisdag förmiddag inte är en bra förmiddag ur pluggperspektiv så får jag ägna mig åt något annat.
Just nu är jag inne på min andra kopp kaffe och i bakgrunden spelar jag Aqua på högsta volym, det hjälper faktiskt för stunden! Lev i nuet mina vänner.
Kommentarer
Trackback
