Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag ska säga om de senaste dagarna, vart jag ska börja och vad som känns värt att nämna. Gårdagen blev en riktig rollercoaster. För det första är det extremt ovanligt för mig att ligga i sängen längre än till klockan nio, max. För det andra FÅR jag egentligen inte hoppa över ett mål eftersom regelbundenheten är lika viktig vid viktuppgång som viktminskning. Igår gick jag direkt på lunchen, en miss där också med andra ord. För övrigt var jag igår kväll i princip lika utslagen som kvällen innan.

Idag försöker jag ta nya tag med massor av kaffe och chokladbollar. Det sistnämnda ger mig, trots att de är oemotståndligt goda, emellanåt riktiga ångestattacker. Mest för att det är fjärde dagen i rad som jag trycker i mig det. Jag vet att jag borde kunna tänka att jag ju minsann ska gå upp i vikt så det bara är att köra, men dumt nog håller det där behandlingshemmet mig tillbaka en aning. Det är stört och helt fucked men på något sätt känner jag en viss rädsla inför att gå upp i vikt innan jag ska åka iväg. Som att en viktuppgång på några hekto skulle göra att jag anses vara i mindre behov av hjälp. Jag skäms rent utsagt av att erkänna det med tanke på hur patetiskt det faktiskt låter. 

Nu saknar jag min Harry Potter-bok som ligger nedpackad i en låda i förrådet. Drömma mig bort till en annan värld med trollkarlar och trofasta ugglor är precis vad jag behöver just nu. Kanske får Super Mario på Nintendo 64 känna sig manad att rycka in som ersättare.