Dagen startade i panik. Gick upp sju, duschade och tog det lugnt. Var inne i Gamla Stan redan till halv nio och hade planer på att äntligen hinna käka frukost. Gick upp på redaktionen och blev glad då jag såg att det var någon snäll person som kokat ägg, och att det fanns fint och fräscht bröd. Gjorde i ordning en smörgås, tog en kopp kaffe och ett glas juice innan jag promenerade in till mitt skrivbord för att styra upp min telefonintervju som skulle bli av klockan nio. 

Det var då chocken kom. Det värsta som kunde hända mig just då. Min dator, med alla mina frågor, fanns inte - och vart fanken skulle jag anteckna. Jag är tillhör it-generationen, inte ens jag kan läsa min egen handstil. Skulle jag har gjort old school hade det resulterat att jag hade fått suttit och avkryptera mina anteckningar efteråt. Skrivbordet var med andra ord helt tomt. Poff. Borta. Jag var i upplösningstillstånd. In i köket och vrålar i panik, ingen vet någonting. Alla är misstänka. Till slut träder en säljare, Dennis, ut ur skuggan och berättar att den kan stå på vår VDs kontor. Connys. Det gör den. 

Följdfrågorna till detta är egentligen bara en. Varför Conny? Något svar på den har jag ännu inte riktigt klurat ut, men jag planerar att fortsätta undersöka saken. 

  

Så här fina är blommorna på mitt skrivbord idag. Blir varm i hjärtat varje gång jag ser dom. 

 

Och världens finaste vårtecken. Synd att jag råkade trampa ihjäl den här blommans kompis.