Just nu är det jävligt jobbigt. Känns som att jag står insmetad i sirap, kan varken ta ett steg framåt eller bakåt. Försöker se en framtid, och hur jag föreställer mig den, men allt är grumligt. Försöker lyfta upp axlarna, men de trycks ner.

Jag vet inte ur eller in, rätt eller fel, eller borde vs borde inte. Vi får se, och när allt det kryptiska suddas ut och beslut har fattas lovar jag att försöka vara mer tydligen. Men tills dess är detta för personligt, privat och för mycket mitt eget för att nämnas.