Eva Jenny Martina Karlsson, den här meningen är en uppmaning till dig själv. Du måste bli mer självständig!

Klockan är efter två på natten, en tisdagskväll. De flesta andra ligger och sussar sött på kudden, drömmer om grönare gräs och en klarblå himmel. Jag ligger och stirrar apatiskt på Xena Krigarprinsessan på trean. Visste inte att de sände den serien längre. Ville alltid vara Gabriella när jag var liten. Brukade springa omkring i skolskogen med en kvist och slå på mina vänner samtidigt som jag skrek "HIIAA", som Gabriella gjorde. Xena var lite för manhaftig för min smak.

Men, åter till kritan. Jag kan inte sova för att jag är själv i lägenheten. Jag är så jävla dålig på att vara själv. Kryper direkt in i 6åriga Jennys skepnad, men utan min fejk-gabriella-stav, och blir mörkrädd och paranoid - men egentligen är det bara för mig att vänja mig.

Dan säsongjobbar som eldfastmurare, vilket innebär att han åker iväg och jobbar i längre sträckor (2-4 veckor) och jag har hela tiden blundat för det faktum att snart börjar säsongen igen. Well, Jenny. Nu har säsongen börjat. Dan fick ett samtal idag och for iväg långt bort till ingenstans och så kommer ungefär hela sommaren se ut. Jag ställs då inför tre val:

1: Ta det som en kvinna.
2: Fly hem med tårar i ögonen till mamma och sova i mitt flickrum tills jag får sovsällskap igen.
3: Invadera en vän med ben & jerry glassen som ligger i kylen och propsa på en filmkväll.

Jag väljer nummer ett. Ingen skulle bli glad över att ha en hysterisk Jenny ståendes utanför ytterdörren klockan två på natten för att hon är mörkrädd. Vi kanske hörs imorgon, om jag överlever.



Det där ska jag drömma om ikväll. Dan+sommar+jordgubbar+mörkerfritt.