Ljuset i tunneln, bland mucoangin och nyponsoppan, börjar lysa vagt. Idag har febern sjunkit, jag har kunnat äta fast föda och äntligen tycker jag att det är varmt och inte kallt. Halsen har inte längre en boll som buktar ut, och jag sitter upp skrivandes detta.

Livet känns bra nu, med andra ord. Jag tror till och med att jag orkar duscha, vilket kommer göra min sambo mighty proud. Stackarn har fått dragits med en illaluktande, självömkande barnunge ett tag nu. Han har dock inte vågat poängterat odören än, vilket ger honom pluspoäng. Men mer ork och kreativtitet än att skriva det här har jag faktiskt inte.

Jag kan skriva ett ord jag tycker om istället, som jag kom på att det fanns tidigare idag. Vissa ord gör lite sådär. Kryper undan längst in i en vrå i ordförrådet där det gömmer sig och samlar damm, tills det dyker upp en vacker dag och blir i ropet igen. Begeistrad. Min mormor använder det jämt. Allt är så begeistrande. Så, från mig under duntäcket till eder alla - ha en begeistrande dag.