Idag känner jag mig glad!
Helgen har passerat, och med tanke på fredagens funderingar var jag på många sätt orolig för hur jag skulle reagera på miljöombytet från Capio-bubblan till "verkliga livet". Till min stora glädje kan jag dock konstatera att inga av mina farhågor besannades! Trots att jag oftast har människor omkring mig här hemma så har jag ändå alla möjligheter att fuska med något och skära ned på något annat, men jag har inte ens varit nära på att göra det. Just det faktum att jag i helgen fått leva ett mer eller mindre normalt liv (bortsett från näringsdryckerna som konstigt nog endast jag drack efter fikat) gjorde att jag kände mig om möjligt mer pepp än tidigare. När jag dessutom märker att människor i min närhet blir genuint glada och stolta över det jag hittills åstadkommit så blir detta ytterligare en stark sporre.Jag skulle ljuga om jag sa att det blivit mycket lättare att dricka näringsdrycker nu, men att kunna ta till hjälpande tankar som att "jag inte bara gör det för mig, utan också för de omkring mig" har hjälpt otroligt mycket.
Det känns konstigt, men på många sätt fasar jag för att min viktutplaningsfas snart ska infinna sig. I och med att jag är kille så händer det ganska ofta att vikten så småningom stannar av för att förbränningen är högre och blir ännu högre med näringsdrycker. Det vore dock inte så kul om detta skulle hända inom den närmsta framtiden, då min behandlare i så fall kanske anser att jag inte borde åka hem utan att ha satt igång på viktuppgången igen.  

Jaja, den dagen den sorgen. Känns helt sjukt att jag sitter här och är rädd för att vikten ska stanna av, det är en minst sagt märklig känsla.

Idag ska jag träffa min Maddie, som jag har saknat henne!