Niclas: Nya tider

Ikväll är jag sjukt trött, troligtvis för att jag sov så taskigt i natt.
Jag vet inte om det berodde på att vägningsproceduren nu har förändrats sen jag flyttade ut till lägenheten, men något gjorde att jag sov oroligt och drömde alldeles för galna drömmar om både det ena och det andra. Kan vara hormoner också.
Hur som helst så var vägningen som sagt annorlunda idag jämfört med mina föregående veckor på kliniken. Där blev jag varje måndag morgon väckt strax före sju, klev snällt upp ur sängen, ställde mig på vågen, konstaterade min vikt och lade mig sedan för att snooza några minuter (detta var dock sällan möjligt då det är ganska svårt att återgå till "tömma-skallen-läge" efter en vägning). Idag fick jag däremot ställa klockan, göra mig i ordning, gå över till villan, börja med frukosten och därefter avbrytas mitt i grötrörandet av: "din tur Niclas". Då var det bara att ställa kastrullen åt sidan, gå in på toaletten och klä av sig inför den kvinnliga personalen i villan. Kändes lite mysko att småprata om helgen och vädret samtidigt som jag klädde av mig till bara kallingar, men det funkade! Passande nog hade hon ett samtal hon behövde ringa samtidigt som jag klädde av mig, det var nog av artighet.

Jag hade tänkt mig att jag idag skulle ha kommit över en viss gräns viktmässigt i form av ett jämnt tal, det saknades dock lite grann fortfarande. Så denna måndag fick jag ingen bra anledning till att nätshoppa något dyrt att belöna mig med, men nästa vecka ska minsann här firas. Kom gärna med förslag, det känns alltid bättre med andras stöd i ryggen när man tömmer plånboken!

Just det, jag lagade käk åt mina kollektivkompisar i villan idag med! Kycklinggratäng med vildris, kittlade störtskönt i kistan. För övrigt har jag kommit på att jag fått ett nytt beroende. Istället för att bli sugen på en "kaffe på maten", så tänker jag alltid att det allt skulle sitta fint med en "näringsdryck på maten". Väldigt bra nu kan tyckas, men vad ska jag ersätta dem med sen? Jag kan garanterat inte finna något annat som ens smakar i närheten likadant. Äckligt men ändå tillfredsställande liksom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0