Idag hade jag ännu ett givande och sjukt peppande samtal med min fina behandlare!
Jag har ju tidigare nämnt att mycket talar för att jag inom en ganska snar framtid kommer skrivas ut från Capio för att fortsätta viktrehabiliteringen (känner mig sjukt pretto varje gång jag säger det) hemma. Först var jag osäker på om jag skulle meddela om det preliminära datumet som vi nu har i åtanke med tanke på att det skulle vara lite jobbigt om det blev ändrade planer, men jag gör det ändå!
Det preliminära måldatumet - med betoning på PRELIMINÄRA - som jag har för utskrivning härifrån är söndagen efter kristihimmelfärdsdagen, den 16:e maj. Anledningen till detta är därför att min fina mor och min söta lillasyster kommer ner på besök och familjesamtal den helgen, och jag skulle må så sjukt bra av att få följa med dem i vår gamla renault hem till norrland igen!

Med andra ord har jag kanske inte så mycket mer än tre veckor kvar här på Capio. Jag har väldigt mycket att tacka de här underbara människorna för och jag kan inte tänka mig att någon eller något annat skulle ha kunnat ge mig en bättre kick-start in i mitt nya liv än dem! Jag ska en gång för alla bevisa att jag inte kallas envis och målmedveten helt obefogat, jag ska slita som ett djur även på hemmaplan. Allt eftersom kilo för kilo plockas på så ska hjärnspöke efter hjärnspöke plockas bort!

Jag önskar att det kunde vara så bra att jag kunde komma hem och återgå till allt vad normalt liv innebär direkt, men ärligt talat så varken vill eller får jag göra detta. Med andra ord kommer de mesta av mina studier mest troligt även fortsättningsvis göras på distans och mitt liv kommer vara väldigt fyrkantigt till en början. Jag vet att det är det som krävs för att jag ska kunna göra allt jag tänkt i sommar och framöver med mina fabulösa vänner och min gööörgoa familj. 

Snart får jag träffa alla människor jag längtar ihjäl mig efter här nere, och bara det är värt att sörpla näringsdrycker och lägga på sig x antal kilon till för! Iiiiiiiiiiiih!