Igår steg jag på tåget i Bollnäs efter att ha promenerat 20 minuter i 30-. Eftersom jag fyllde år var jag förbannad över att ingenting någonsin sammarbetade, och att när jag väl tänkt slösa en hundring på att åka taxi fanns det inga bilar inne förrän om en timme. Med andra ord fick jag promenera. Dan gick med mig.

In på tåget, fick min frukost, lyssnade på ipoden. Halvsov, vaknade till. Gävle. Tierp. Upplands Väsby. Sen väjde sig tåget i en böljande rörelse, och det smällde till. Alla i vagnen vaknade till, tåget körde några meter innan det stannade. Ut ur högtalarna hörs en skärrad man: "En person har beslutat sig för att inte vara med oss något mer i vår värld, vi måste stanna här ett tag tills poliserna kommer samt byta ut föraren." Vi satt i vagnen närmast.

Det kändes inte. Det var som att tåget bara stod still ändå, och själva situationen är relativt svår att greppa. Att det går omkring män runt fören på tåget just då och försöker att skrapa ihop en människa. Vi blir stillastående i två timmar. Jag har inga pengar på mobilen, min ipod fick slut på batteri och jag sitter och stirrar ut genom fönstret. Efter att en mekaniker har fått laga luftslangen som den dödes kropp slitit bort backar tåget in till stationen. Vi får evakuera tåget och gena över ett spår för att komma till rätt perrong där vi byter till pendeln. Det enda jag tänker på är att det här är min födelsedags, medan datumet kommer att stå ingraverat på en annans persons gravsten.

Efter att vi evakuerat, tagit oss upp på den rätta perrogen, så står vi alla passagerar parallellt med tåget. Det är inte förrän då som situationens allvar sjunker in. Fören är insjunken, en täckande frontdel har slitits bort, ut sticker rör och kablar. Men det är inte det som förstår hur kraftig smällen var, utan det var allt blod. Upp över nosen, fortsatt upp över rutorna där vindrutetorkarna har smetat ut det tills de har fastnat i den tjocka röda sörjan. De kopiösa mängderna får det att väja till i min mage och insikten om hur skör människokroppen är med. Som att kasta ett ägg emot en vägg.

Jag drömde om det i natt, och mår dåligt över att jag hakat upp mig på det när jag verkligen fick the easy lane jämfört med föraren. Sov hackigt, vaknade tidigt imorse och skyndade mig till Ben & Jerrys pressfrukost. Den inleddes med helt fantastiska goda baglar fyllda med lax, eller getost och rostade pinjenötter, eller rostbiff och pesto. Till detta fick vi även färskpressad smoothie och juice, och kaffe eller te. Både Ben & Jerry var där, de var nog roliga men mina tankar var på annat håll. Väldigt söta och genuina var de iaf, och efteråt blev det glasskalas. Vi fick premiärtesta deras nya glass Fairly Nuts, och sedan besöka deras egna glassbar på pressområdet där Ben & Jerry själva stod och slevade upp glass till oss. Det är nog egentligen det som det här inlägget bore ha handlat om. Men nu blev det inte så.

Update: Har suttit på redaktionen en stund nu och fått en länk skickad till mig.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6659906.ab