Idag är Rebeckas sista dag på tidningen, så på lunchen går vi ut och har avskedsmiddag för tösen. Den här veckan har jag ofrivilligt bantat genom att bara haft råd att äta blåa koppen soppor och nudlar. Men idag, idag är det fest!

Igår när jag ringde och skulle beställa min biljett hem för helgen ringde nämligen chefredaktören och sa att han kirrade den åt mig, sen fick jag en trevlig överraskning när han bokade hemresan med. X2000, första klass och frukost på tåget för att fira el birthday. För det är nämligen så att på måndag går jag och blir 19. Så nu har till och med jag råd att följa med och äta ute.

Igår var jag förresten på en konstuställning, press-release, på kulturhuset. Både fina och dryga verk/konstnärer och människor. Men summa summarum var att det var väldigt trevligt. Gratis rödtjut vid varje bås, konstnärerna från England hade slagit på med den stora trumman och hade både vitt- och röttvin. Jag är som bambi när jag är nykter. När jag är lullig, då är jag som en full Bambi helt enkelt. Så jag vinglade in i nederländernas bås, stod och pratade med en tjej och en konstnär knackade mig axel. Jag vänder mig om och har sönder hans arty martiniglas från Ikea som skulle symbolisera industralismen eller något sånt skit. Sen frågde han om jag kände några inflytelserika personer och jag gav honom adressen och namnet till chefredaktörern. Det här vågar jag inte riktigt berätta för Redaktör Herr Borgå, men får han en stor foliekorg fylld med martiniglas och en flaska vodka måste jag nog krypa till korset.

Avslutningsvis får ni se en del utav min utveckling. Från liten, söt och naiv med stora drömmar till dagens version av mig. En förvirrad, nyfiken och ännu mer naiv tjej - och hur min äldsta vän följt med på utveckligen.




Jag och Johanna, 1995.


Samma personer, 14 år senare.