Efter jobbet igår fick jag hjälp med väskorna och åkte ut till Ropsten. Slängde mig på soffan och filade på min Kinesiska Dynasti uppsats. Fick tomatsås, godis och lägeheten för mig själv då Patrik åkte iväg på Bio. Skickade in den. Nöjd med mig själv. Sjönk ner i ett bad, sjönk ner under täcket och däckade. Precis vad jag behövde! Känner mig som en ny människa idag.

Vaknade i tid, tog en lugn morgon och räknade med att bli ungefär fem minuter sen hit. Kikade på vakna med the voice, tog ett glas juice och känder hur värmen kom tillbaka in i den sömnfrusna kroppen. Promenerade iväg till tunnelbanan med p3 och "mammas nya kille" i öronen. Precis när Katla viskar "vi ses i marschallens skugga" till Bengt i mitt favoritradioprogram är jag påväg att passera spärren och dam knackar mig på axeln.

Scenarion som kunde ha skett nu var ju, med tanke på tidigare tur, att jag glömt sätta på mig en underdel eller att jag hade dragit med mig halva toalettpappersrullen ut hur lägenheten. Men nej, det här gången var det inte mig det var fel på. Hon berättade att det var rökbildning nära T-centralen och att den röda linjen från Ropsten låg i trasselzonen så den gick inte. Hon skulle försöka ta en buss och visade mig till hållplatsen.

Radiovännerna följde med och Patrik berättade på brett piteåmål hans fem i topp lista över idol-låtar i mina öron. Bussen kom efter några minuter, visade upp mitt busskort och ställer mig till rätta. Att åka buss här är som att åka berg-o-dalbana när den svänger. Jag trampade en snubbe på tårna och log ursäktande. Det var då det slog mig. Jag hade ingen aning om vart den där jävla bussen gick. Morgonen hade gått så bra att jag inte tänkt på att något kunde gå fel. "Så bländar jag alla i juryn", skrek Patrik. "Fuck you", tänkte jag.

Det här i sin tur resulterade i att jag, som vägrar svälja min stolhet och fråga någon, stod och stirrade som en amfetamin hög grävling ut genom fönstret efter igenkänningsfaktorer. Nada tills vi nådde Stureplan. Där gick jag av och såg den stora svampen. Okej. Nu var det bara att hitta till en tunnelbana eller sveavägen. Jag promenerade med raska steg för att se ut som att jag hade ett mål - och se på fan. Nu sitter jag här på sveavägen och fick på köpet en morgonpromenad.

Utöver allt det här har jag fått ett "barn" av chefredaktören Tomas igår. Det är en bilaga som handlar om vidareutbildning efter gymnasiet som jag sitter och knåpar på. Jag har tillsammans med Thomas fått lägga upp mallen för mitt barn samt bestämt innehållet, fick just klart en krönika som jag kanske postar senare på bloggen.
Vi ses i maschallens skugga.