Det är spännande hur man anpassar sig efter en vardag. Jag har mina rutiner i Stockholm och mina rutiner hemma i Bollnäs, bloggen har blivit en del av Stockholm. Kom på mig själv för två minuter sedan att jag inte uppdaterat idag.

Just nu sitter jag och försöker hinna med skolarbeten som inte fått en gnutta uppmärksamhet i två veckor. Plugg-everest håller på att bestigas.

Alldeles nyss kom jag på mig själv med att stirra planlöst ut i luften, verkligheten hade tappat sitt grepp ett tag. Jag gör så ibland. Glider iväg med tankarna utan att märka det själv innan jag inser att jag suttit och stirrar på en kylskåpsmagnet i en kvart.

Just nu handlade det om att jag var nöjd. För första gången sen jag kan minnas är jag faktiskt nöjd. Det är en ovanlig känsla, en ny känsla. Det är i början av februari, förra året var den perioden ett helvete. Jag har en tendens att åka ner i en djup svacka när solen visar sin frånvaro och allting annat bara lyser mer och mer.

I år, i februari, kan jag fira med att vara snart 19 år och inleda min morgon med att gå upp och läsa en inmejlad intervju som jag ska göra om till ett reportage. Mina drömmar om att få arbeta flytande med svenska språket börjar sakta men säkert bli sann. Utöver det har jag en meritlista som innefattar trollkarlsassistent, bartender, städerska, servitris, telefonförsäljare och nu sist men inte minst - frilansare.