Ord. Ordet är en konstruktion av vokaler och konsonanter som binds samman till en betydelse. Ord är det som senare byggs ut till meningar, och i dagens kommunikationssamhälle till en karaktär. Använder vi dem inte verbalt använder vi dem i skrift, eller genom att gestikulera vilket senare någon annan formulerar om och beskriver med ord för oss. Det är även våra ord som kommer att märka oss som människa och individ. Utge formen för den vi är - och för den vi skulle vilja vara. Krig och kärlek skulpteras ut ur samma alfabetshärva.

Det finns inte tid att försöka se under kaskaden av ord som väller ut över världen, istället färgar den vårt medvetna. Ibland handlar allt om de första orden du säger eller får ner på papper. Ibland ska du få ihop ord som räcker i en timme att tala inför döva öron med. Men allt som oftast sker bytet mellan ord mellan sådana som dig och mig.

Det finns ord vi blir glada av:
- Kärlek
- Skratt
- Värme

Det finns ord vi blir nedstämda av:
- Ilska
- Irritation
- Krig

Det finns ord som bara låter lustiga om du tänker på dom för mycket:
- Hink
- Gaffel
- Skiva

Det finns tomma ord, det finns sårande ord, det finns uppskattande ord. Utan ordet i alla dess former skulle vi vara vilsna. Men. Det kommer stunder då det känns som att det ord som egentligen behövs för att ens kunna beskriva dem inte ens blivit komponerade och skrivna. Vi stakar oss. Vi söker. Tills någon kan definiera det. Hela känsloregistret ska teoretiskt sett finnas mellan a-ö i rätt kombinationer. 

Trots det sitter jag utan att veta vad jag egentligen vill få fram. Just nu vill jag skala av mig alla ord, och fly. Fly ifrån tanken i sig och fly ifrån orden i mig.