Manligt och kvinnligt tänkande. Fascinerande ämne i sig, och kanske fel att spä på genusidealen och säga att det ens existerar, istället vore det nog mer rätt påstå att det handlar om en individualism. Men jag som de flesta gånger går på tå när det kommer till att uttrycka sig om ett väl debatterat ämnen vågar säga att jag slår ett slag för att det finns.

Sen, bara för att förtydliga det tidigare erkännandet står jag fortfarande för lika lön för lika arbete, att pojkar har rätt att leka med barbiedockor som små om de hellre föredrar det och att ens sexuella läggning tillhör en själv och ingen annan har rätt att komma och säga vad som är rätt och fel. Men. Samt vikten i att bejaka de olika tonvikterna om olikheter mellan könen ur ett vetenskapligt, genetiskt perspektiv istället för ur ett dömande. För det är just det som sker många gånger nu förtiden.

Mina egna observationer vad som definierar manligt och kvinnligt? Ha nu i åtanke att jag är född och uppvuxen i en liten by med hembränt som nationaldryck och epatraktorer som ett fashionabelt alternativ till ekipage. Det här kan ju självfallet ha bidragit till en förhistorisk genussyn - men förhoppningsvis inte.

Jag har bara bröder, jag har en manlig sambo och många utav mina vänner är fyllda med testosteron. Myten om att män är mer sakliga och att kvinnor är mer blödig, för att generalisera, stämmer delvis. Självklart inte alla gånger. Min bror är en väldigt känslosam typ, men om vi skulle fylla badkar med alla tårar vi båda gråtit under åren skulle mitt svämma över betydligt mer än hans. Anledningen till denna parallell är att vi förmodligen gått igenom ungefär samma kamp.

Nu senast igår fick jag bevis på vilken skillnad hormoner kan göra i tänkandet. Tre män döda, och en lindrigt skadad i Afghanistan. I Striden stupade kapten Johan Palmlöv, 28 år, från Sundbyberg och löjtnant Gunnar Andersson, 31 år, från Stockholm samt deras lokala tolk, Shabab. Kapten Palmlöv och Löjtnant Andersson. Medan jag valde att se det ur de anhörigas perspektiv och satt och tänkte på hur det kunde ha varit jag, om Dan nu åker på utlandstjänst och hur en mor sitter och gråter över sin son såg jag att Dans ögon var lite fuktiga med.

"Det borde inte ha varit dem som dött. De har så mycket kunskap, så mycket erfarnhet och så mycket att ge gruppen. Det är soldater som dör, sådana som mig. Inte kaptener eller löjtnanter."

Venus möter Mars. Han ser det ur ett resursperspektiv och jag ur ett emotionellt. Detta betyder dock inte att vi båda anser händelsen vara lika tragisk. Så vi enades på den punkten. Sånt där borde inte få hända.