Just nu känner jag att jag med lätthet skulle kunna skriva ett långt och deprimerande inlägg om hur nere jag känner mig, hur pissigt allt känns och hur omotiverad jag är till allt för tillfället. Men ärligt talat så är jag trött på att vara bitterfitta, spy galla kommer inte göra mig mer pepp. Åtminstone inte den här helgen.

Jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig för att återfå gnistan och bli back on track igen. Jag är så sjukt trött på att det som egentligen ska hjälpa mig (Varberg), för tillfället bara hämmar mig. Hur ska jag kunna känna mig motiverad till att urhärda ångest på egen hand, då jag vet att jag ändå inom en snar framtid ska slitas ifrån mitt plejs och det jag tidigare kämpat för? 

Oj, nu blev det nästan ett sånt där inlägg ändå. Bäst jag går och roar mig med nåt annat.