Klockan är strax efter tio och jag har både hunnit påbörja och avsluta en artikel om Kina. Jag hann dessutom med att igår kväll i sista minuten knåpa ihop några sidor med psykologiska filosofiska livsperspektivstankar. Känner mig just nu belåtet nöjd med mig själv och småler lite i min ensamhet.

Det snöar ute och himlen är grå. Kanske vill Gud väga upp denna annars så deprimerande känsla jag brukar få av grått väder, med det positiva humör jag fått av att faktiskt ha uträttat något. Med tanke på att jag de senaste dagarna mer eller mindre gått på autopilot utan att riktigt känna mig kapabel till något, så kan faktiskt de där små sakerna i vardagen göra stor skillnad. Doften av kaffe börjar sprida sig i lägenheten och jag hör att kaffebryggarens puttrande börjar nå ett slutskede. Bara detta får mig att mysa lite extra under filten, som ett barn på julaftonskväll.

Kanske är det just det här som perspektiv på livet ändå handlar om. Att inse hur snabbt livets vindar kan vända, och hur relativt allt faktiskt är.