Vad har då fröken Eva Jenny Martina pysslat med idag? Hon har sökt jobb, som en gnu precis som en 19årig kvinna med studenten väntandes runt hörnet borde ha gjort för längesedan.

Min nya bästa vän är platsbanken, och Pontus på arbetsförmedlingen. Efter flera år i skolan, med drillning till höger och vänster, längtar jag efter lite redigt arbete. Som inte inolverar kastruller, tallrikar etc. You heard me. Ett år till som servitris och jag går under.

Varför? Kan kanske frågas. Det är inte för att jag inte trivs med att träffa personer, inte ens de jobbiga kunderna tär på mig. Superwomen med ett förkläde. Det handlar inte om stress, eller sena dagar eller övertid. Det handlar kort och gott om att det inte är ett yrke jag vill spendera resten av mitt liv inom då rulliansen sker fortare än en lavin.

Jag går ut gymnasiet nu i höst, och rädslan för att fastna inom yrkeskategorin som mitt första jobb tilldelade mig lockar inte alls med andra ord. Så nu är det dags att sondera nya terränger, gärna butik. Dock så blev jag lite nedslagen idag då jag hörde efter på diverse affärer i Bollan om hur många ansökningar de fått in på olika platser. Butiksbiträdet svarade enbart med att visa konturerna av en jättehög med sina armar. Men skam den som ger sig. Dagens läxa.