Sitter nybadad i soffan, invirad i en stor morgonrock med en tekopp. Tahiti pyramidte, inget socker men med mjölk.  Blanksteg. Blanksteg. Blanksteg. 0 inspiration till att skriva just nu, har fullt upp med att sjunka ner i en massa toner. 

Egentligen är jag riktigt dålig på musik. Jag kan inte klappa händerna i takt, utan försöker alltid synkronisera med någon stackare som sitter bredvid mig. Klapp-mellanrum-Klapp. Jag kan inte heller böja tungan sådär roligt som många kan, men det har nog inte så mycket med musik att göra. Tänkte bara att jag ser lite bortkommen och rolig ut när jag gör antingen eller av ovanstående.

Men trots min avsaknad av taktkänsla eller förmåga att kunna sjunga eller spela ett instrument så älskar jag musik. Det är nog lite av en bieffekt av att jag är allergisk emot tystnader. Min spotify dränks i kärlek och uppskattning, är organiserad efter antingen känslor, årtal eller genre. Den första listan är min depp/lugn/mys/ chill pill lista (Coselicious). Den där som man sätter på och begrundar livet och flyter med lite i musiken.

Den andra, Peppilicious, är den som ska dra upp mig efter att ha lyssnat på den första. De byts ut och görs om stup i kvarten, ändras och döps om. Men grunde till dom båda ha varit med sen jag fick spotify.


Coselicious
Peppilicious