Nu är jag tillbaka, från en splended vecka i London. Det tog ett tag innan stadens puls visade sig, men så fort det skedde var jag kär. Vi var 7 tjejer: Jag, Mikaela, Maria, Malin, Cissi, Emma och Stina som åkte dit genom skolan. En galen vecka minst sagt.

Den tog sin form redan i tisdags, då tre av oss fick för oss att vi vägrade slösa en sekund på att sitta inne på hostelet. Så vi sprang ner till närmsta snabbköp och köpte en flaska rosé (tack gud för 18års gränsen i London) och började förkröka på rummet. Sen gjorde vi oss i ordning och drog ner till Oxford Street.

Väl där insåg vi hur lite vi faktiskt visste om staden, och att vi bara var tre svenska tjejer i för höga skor som var vilse - inte partydjur av hög kaliber. En stackars man på en cykeltaxi stannade för att prata med oss. Vi frågade vart vi borde inleda vår vecka i London, han rekommenderade ett ställe och vi hoppade in i hans cykeltaxi.

Sen bar det av, till några avkrokar i Soho. Medan vi for genom Londonsgator bak i vår cykeltaxi sjöng vi Carola, döpte chauffören till "cirkus boy", sjöng främling med Carola så att det ekade i de våta gränderna och Mikaela utnämnde sig själv till Sveriges nya drottning.

Väl framme hamnade vi på en mysig klubb, stannade där till stängning och drog vidare till två andra pubbar. Galen kväll, som symboliserar hela veckan.  

Andra saker vi upplevde kommer nu att nämnas i ett pottpuri av ord:
Så gott som nakna servitriser, väldigt mycket gratis drinkar, posha krogar, fotsvett, världens godaste lasagne, äcklig stank på vandrarhemmet, otroligt trevliga människor, skratt, mer skratt, liveframträdande av känd tjejgrupp mitt inne på en exklusiv klubb, dissande av Dj Ironik, 1.5 timmes promenad mitt i natten från picadilly till London Bridge etc.


Arlanda, väntar på boarding. Strax efter ropade de "vi söker Jenny Karlsson", genom högtalarna. Mitt hjärta tog dubbelskutt och jag funderade på vem/vad som hade kunnat planterat något i min väska. När jag väl gick fram, med handsvett och svaga knän, visade det sig att dom ville uppgradera mig till första klass. Sen kom dom på att det var inte mig dom skulle uppgradera, utan en annan Jenny Karlsson som skulle med samma flyg. Darn.


Det här var en vanligare ställning för oss än vad man kan tro. Oavsett vilka skor man använde producerade man skrämmande mängder fotsvett. Det första jag gjorde när jag kom hem var att frysa in alla mina skor i frysen och bespruta dom med ättika. Gammalt husmorsknep, från mig till er.


Gruppbild där vi bodde.
Maria, Emma, Mikaela och jag.

Maria och jag på en turistbuss. En sån där röd.


The Circus Boy.


Inne på den snobbigaste krogen jag någonsin ramlat över. Vi hade fixat oss i timmar, gick utanför dörren och regnet vräkte ner. Det var vi, de blöta katterna, omringad av en massa fotomodeller. GRREAT. Men vi fick gratis champagne och drinkar.

Drinkbordet som hela tiden fylldes på.


Den avslutande bilden. Jag vet verkligen inte vad vi pysslar med.