Livet är indelat i epoker, där varje avslutad epok paketeras undan i ett fint kuvert. Vissa är svårare att ta farväl av, andra springer du ifrån. Några väljer du att plocka fram, vända och vrida på, för att försöka förstå eller känna så som då.

Men precis som studenmössor med en doft som sitter i, i tio år för att du ska kunna lukta och tänka tillbaka blir det aldrig samma sak som när du stod där. Jag är inne i en lite jobbig period nu, där mitt postfack med epokbrev börjar svämma över och rinna ut över mitt förstånd.

"No man is an island", sa en engelsk poet som heter John Donne. Han ljög. Jag är Grönland.