Fina Emilia har fått mig att börja lyssna på en boyzone liknande svensk snubbe vid namn Frank Ådhal. Han sjunger att pjäsen Er (huh?) över och att det bara är tomheten som är kvar. Sen har han mage att fråga mig om det finns någon mening med rollen som jag har.

Ja, Frank, det kan jag ge dig svar på tal på. Det finns det. Gubbjävel. Han avslutar med att sjunga "Låt Jesus bli din regissör". Strax innan den meningen ljuder ut brukar jag byta låt, då hela religiontjaffset tar bort det fina i låten. Men allt som allt är det en fin låt. Trots Boyzone och religion.

Jag har lidit av en konstig förkylning hela veckan, där jag låter som Grodan Boll och hostar så att Dan får svårt att sova om nätterna. När jag vaknar känns det som att jag sovit i tropisk hetta, men sparkar jag av mig täcket hackar jag tänder. Det handlar om att hitta en fin balans som oftast uppstår när jag har sockar på fötterna, bara ben, tjocktröja på överkroppen och kall saft. Av någon anledning funkar jordgubbssaften bättre än hallonsaften. Varför vet jag inte, men det är nog det bästa tipset jag kan ge andra sjuka stackare.

I och med detta har jag inte gjort mycket alls idag. Hälsat på Rebecka och försökt söka sommarjobb. Åh. Denna jobbångest. Ge mig pengar, helst nyss. Tack?

Om fem minuter ska jag se till att krypa ner i sängen, med en kanna saft och bröllopsfotografen på datorn. Försökte kika igenom den igår, men tycker det blir så pinsamt ibland och av någon anledning transformeras fotografen, Robin, till Malin på redaktionen så fort jag kikar på den. Förmodligen för att de båda är i från värmland. Så sitter jag där och skäms för stackars Malin, som inte alls gjort bort sig, och inte alls är pinsam. Konstigt det där.