Ja, korten på bordet och slutet på en maskerad som jag har spelat för mig själv i några veckor. Jag är inte längre stressad. Jag är ett vrak. Känslan har smygit sig på mig, tryckt in mig i ett hörn och jag är nu omringad.

Jag har alltid förespråkat stress, "alla jobbar bäst under press". Men när denna press lägger sig som ett tjock täcke runt mina revben och gör det svårt att andas - då är det inte hälsosamt längre. Jag känner mig död. Jag känner mig skövlad. Jag känner mig ledsen. Igår somnade jag klockan åtta, men en tryckande känsla av dåligt samvete för att jag inte varit med produktiv under dagen. Vaknade runt tio med samma ångestknut i magen.

Gick upp, drack kaffe, satte mig framför datorn. På med spotify. Nu har jag suttit här i en timme och det här är det mest produktiva jag fått fram. Allt annat låser sig. Ibland undrar jag om jag gjort fel val som tagit på mig för mycket under en och samma period, och undrar varför inte jag valde att gå ut gymnasiet som alla andra. Att fokusera enbart på skolan det sista halvåret. Men jag är inte sån. Det hade inte fungerat på mig.
Men som det är nu är jag värdelös för både tidningen och skolan eftersom jag är levande död. En produktions zombie. Jag tycker inte om mig själv längre.

Jag orkar inte mer. Finns det ingen som kan rädda mig?