Ville bara meddela att torsdagen varit betydligt bättre än veckans tidigare dagar varit tillsammans. Jag valde att lämna min mask med det påklistrade leendet inne på rummet när jag gick ut på samtal igår, och fan vilken skillnad det gjorde! För första gången sedan jag kom hit så lämnade jag min behandlare en timme senare och kände mig nästintill pånyttfödd. 
Istället för att sitta och säga hur bra allt känns och hur positiv jag är inför framtiden så spydde jag ur mig allt jag kunde komma på som legat och pyrt inom mig. Det märkliga var att han faktiskt genuint verkade förstå mig och det kändes bra att till och med få lite kritik. Hädanefter ska jag enbart lägga korten på bordet utan undanflykter eller försköningar, insikten av att jag inte blir dömd trots mina brister känns sjukt mycket bättre än beröm för en duktig fasad. Okej, nu låter det som att jag håller på med skummissaker som fusk och kompensering men det ä'r absolut inte sånt jag syftar på. Jag lurar mig själv på andra sätt, alldeles för ofta.

Jag är i alla fall otroligt glad att jag har en sån fantastiskt insiktsfull och trygghetsingivande behandlare. Ibland har jag stor lust att be honom ta med mig hem och låta mig sova över mellan honom och hans fru. 
Det skulle nog dock mest låta skumt. Mysigt men skumt.