Idag är den första dagen på en ny fas i mitt liv.
Måndagens morgon började i vanlig ordning med vägning. Till mitt förtret hade min, de senaste veckorna, lite svajande vikt fortfarande inte fått lust att stabilisera sig, vilket kändes sjukt tufft. Jag hade ju liksom intalat mig själv att trots mina magbesvär så skulle minsann vikten vara stabil och näringsdryckerna börja intas. Efter vägningen blev jag dock kluven och kände mig rädd för att psyket skulle ta stryk om jag skulle börja så här tidigt med näringsdrycker, trots att jag inte kände mig säker på vad jag egentligen väger. Tankarna kan lätt rusa iväg när man är van att ha kontroll över situationen. Så halva måndagen bestod av vånda och diverse överväganden.

På eftermiddagen bestämde jag mig dock. Oavsett vad vikten visar idag, imorgon eller om en vecka så ska jag ändå börja dricka de små festisarna förr eller senare. Jag är den enda som ska ha kontroll över och göra det absolut bästa av mitt liv, jag är bannemig kaptenen på min egen skuta!
Så trots att det är relativt ovanligt att börja med näringsdryckerna efter bara tre veckors viktstabilisering så bestämde jag mig att jag ska fan göra det! En del av mig må vilja banka huvudet i väggen och skrika "Vad fan har jag gett mig in på?!", men det är bara ett tecken på hur jävla frisk jag är som själv väljer att ignorera den biten. Det här är mitt liv och nu styr jag min kosa över okänt hav med ett fantastiskt jävla liv som kommande mål och land i sikte. 

I kväll ger jag mig själv en god natt-puss och från och med nu ska jag varje dag berätta för mig själv hur mycket jag älskar mig själv. För det gör jag faktiskt.      

Skål för all del!