Inatt var en sjukt jobbig natt.
Det faktum att jag om en vecka kommer befinna mig i Varberg kom igår inte bara ikapp mig, det knockade ner mig totalt. Jag har inte riktigt stannat upp och tänkt efter på hela situationen tidigare. Vilka radikala förändringar som kommer ske i mitt liv och min vardag, alla människor jag inte kommer träffa på evigheter, allt nytt och jobbigt jag kommer ställas inför. Men igår så började tankarna florera. Detta resulterade i en princip sömnlös natt bestående av grubblingar och allmänt sängvridande från höger till vänster.

Bara tanken på allt jag borde hinna med innan helgen gör mig mörkrädd. Vad ska jag packa? Hur långt fram i tiden ska jag tänka innan jag kommer kunna komma hem och uppdatera min väska? Hur många, och vilka ska jag hinna med att träffa? När ska jag hinna det? Hur ska jag göra med skolan? Projektarbetet?

Sen tänker jag på framtiden. Kommer jag kunna vara med och ta studenten? Kommer jag kunna följa med min pappa och hans familj till Kreta i juni? Hur kommer uppföljningen se ut?

Gah. Det snurrar verkligen i min skalle nu. Allt är kaos och det känns som att jag bara famlar i mörker och ovisshet.