Dagens inlägg ägnar jag åt att svara på frågor som jag fått i en kommentar:

Oj, tänk att man kan äta "normalt" utan att gå upp i vikt.
Eftersom du skriver att du lärt dig äta "normalt" hemma, har du då inga jobbiga tankar alls vid måltiderna eller mellan måltiderna?

Kommer du börja med näringsdrycker nu då eftersom din vikt är stabil?

Jag är nyfiken på hur du tänker och funderar, för du verkar så stark i dina inlägg men samtidigt undrar man ju om det är så lätt eller om det finns tankar i ditt huvud ändå...

Tro mig, man kan äta normalt! Jag har som sagt redan gått igenom processen med snabb viktuppgång följd av nedgång efter att ha börjat utöka mina måltider, det är helt naturligt.
Det jag sedan misslyckats med är att gå upp i vikt "på riktigt" om man säger, när vätskebalansen stabiliserat sig.

När jag äter här har jag sällan jobbiga tankar, eftersom jag vet att allt är uträknat efter ett totalt energiintag som motsvarar "normalkost". Det jobbiga momentet kan ligga i att se att andra har det jobbigt och ibland mest bara petar i maten väldigt länge. Men jag försöker att tänka på mig själv och fokusera på varför jag är här!

Gällande näringsdryckerna så är rekommendationen att man ska vänta runt tre veckor för att vara säker på att man hänger med både fysiskt och psykiskt. Jag kommer därför inte börja med näringsdryckerna så snart som typ imorgon eller kanske på måndag, utan jag vill vara säker på att jag landar i allt och känner att jag verkligen är okej med situationen. Trots att det inte är speciellt troligt så vill jag även se att vikten håller sig stabil och att jag inte är en "eftersläntare" som lägger på mig vätska senare. Men som sagt, i och med att jag inte gjort enorma omställningar i kosten så är inte den risken så stor.

Sanningen är den att jag självklart har jobbiga perioder även jag, men just det faktum att jag på egen hand har kommit över ångesten och rädslan inför mat gör att jag kan hantera andra jobbiga tvångs- och ångesttankar lättare. Maten är ju faktiskt en enormt stor del av en ätstörning, för mig handlar det mer om att bearbeta de automatiska tvångstankarna och sådant som ligger som inlärda signaler i skallen. Så det är verkligen inte lätt, det är ett dygnet-runt-arbete!

Så nej, jag är inte fri från jobbiga tankar. Jag är däremot envis som en gammal åsna och sjukt målinriktad. Mitt mål just nu är att börja leva fullt ut igen och för att göra det vet jag ju vad som krävs. Ingen har sagt att det ska vara lätt, men jag ska fan fixa det!